Heeelt slut igen. Smått förkyld. Bara så man nyser ibland, har huvudvärk ibland och känner sig hängig. Som vanligt, med andra ord. Hel arbetsvecka har jag klarat. Gått #tiotusenstegomdagen tre dagar och gymmat två dagar. Jag är duktig. 

Joylentrutinen börjar utkristallisera sig och gör både att jag äter mindre och har mer energi på förmiddagen eftersom jag vågar äta frukost (joylent).

Det är fortfarande för få timmar på dygnet dock. Planering är omöjligt eftersom jag har fullt upp och huvudet fullt hela tiden. Hinner inte ens tänka på att höra av mig till någon. Ibland inte svara i telefon heller. 

Bråkar på facebook. Varför? Är det för att alla andra bråkar eller är det för att jag är frustrerad? 
Nu är det helg. Tid för att slappna av? Tid att åka iväg? Tid för att plocka, dammsuga, diska, tvätta, tvätta fönster? Det går bara att välja en, och oftast blir det bara pannkaka av alla tre. 

Jag gnäller inte, det går bra. Det är såhär det är att jobba heltid. Alla ska med. Frågan är varför? 

Nu vill sambon bli hämtad. Det går inte. Jag orkar inte gå ut igen. Speciellt inte klä på barnet för att gå ut. Tur det går bussar, men det är tydligen någon form av mjölkkris… Vi har tydligen ingen, och ingen kan handla. Nej, klockan är halv sju och jag gick upp för tolv timmar sedan och nu orkar jag inte mer. Seriöst, är det någon som orkar mer än så?