Jättestora saker från Apple

När jag såg presentationen av nya iPad häromdagen blev min omedelbara reaktion på bloggy genast ”Vilken stor iPhone! ”the interface is fun, you TOUCH the screen!” Knark, någon? =)”.

För vad var egentligen nytt med den? Jag har fortfarande inte en iPhone, men vill ha en. Att jag kan köpa en mycket större grej som gör samma saker lockar inte alls. Jag behöver tangentbord som jag kan känna med fingrarna på min laptop, och jag behöver en fickdator som får plats i fickan.

iPad lyckas inte. Det är en cool idé, men mina första tankar var lite i stil med ”HUR lägger man ner den i väskan när man är klar med den?” och ”finns det nåt stöd då, så att jag inte behöver hålla i den när jag ser på film. Eller kommer jag ha så KUL med kontrollerna att jag aldrig vill släppa den?”.

Sedan undrade jag verkligen hur man har tänkt när man hojtar en lång stund om att det kommer vara så KUL att läsa e-post på den här manicken, för man klickar MED FINGRARNA, och man kan vända på skärmen för att kunna KONCENTRERA sig på materialet ”that YOU care about”.

Och ehm… vad är det för mening att läsa en bok på en skärm om skärmen har samma irriterande egenskaper som en vanlig bok? Eller, en bok är inte irriterande, men en animerad sidvändningsfunktion är irriterande när det inte skulle BEHÖVAS sidor när jag ska läsa en text som har indelningar alldeles av sig självt i form av kapitel och stycken. Innovera då! Coola bokmärkesfunktioner vill jag ha! Sådana där färglada flärpar som man kan sätta fast på sidorna IRL, fast sökbara och hanterbara i coolt interface på en elektronisk pryl. Sådant är ju självklart. Bwah. Anställ mig, Apple!

Flattr this!

8 reaktioner på ”Jättestora saker från Apple”

  1. Pingback: Johanna Julén
  2. Pingback: Leo Wallentin
  3. Pingback: Leo Wallentin
  4. Jag tror inte att iPad är tänkt som en pryl för Apple-fans och prylgalningar. Jag tror att den ska vara en instegsmodell in i iTunes/Appstore-världen för vardagsanvändare. Och som sådan blir iPad nog en succé, även om det är en förvuxen iPod Touch i grund och botten. Förmodligen blir det apparna som kommer att sälja prylen – och sedan kommer prylen i sig att dra in pengar via andra appar…

    Själv ser jag inget behov av prylen ifråga. Jag har just en Touch, och det är en riktigt trevlig pryl för vad den är till för. En trevlig, portabel underhållningsmaskin som kan extraknäcka som arbetsredskap vid tillfällen då det behövs. Men den dagen jag köper någon ny Apple-pryl så blir det något som kan köra OSX i sin fulla prakt. En 12-tums iPad 2G med tangentbordsdocka, högre skärmupplösning, OSX, minneskortsläsare, webcam och möjlighet att göra telefonsamtal skulle vara intressant som ersättare till netbooken om priset inte blir allt för dramatiskt.

    Därmed inte sagt att nästa dator blir en Mac. Det kan lika väl bli en vanlig och grådaskig PC. Den dagen, den sorgen… 🙂

  5. Att kalla iPad för en stor iPhone är väldigt reduktionistiskt: objektivt sett sant, men man missar helheten. Eftersom den är mycket större kan man interagera på mer detaljerade sätt, för att göra saker som, tja, ordbehandling. Världens tråkigaste grej, men något som är helt opraktiskt på en telefon som blir möjlig på en större manick.

    Att det blir mer praktiskt att långläsa böcker och interwebben på tio tum än på tre är ju också ganska självklart. Ett ställ finns, och jag tror den får plats i min manbag. Tangentbord finns som tillval.

    Det finns massor med nya gränssnittselement som ska göra det möjligt att göra mycket mer avancerade program än man kan till iPhone, och de verkar över lag bra (jag har inte beta-utvecklarpaketet, men någon har läckt dokumentationen till mig). Det finns också mekanismer för att hantera dokument utan att gräva ner sig i filsystemet, vilket i sig är ett stort steg för alla icke-nördar. Men det är förstås inget man går in på i detalj vid en produktlansering. Kanske till introtalet på Worldwide Developer Conference i sommar.

    Många nördar i hela världen har nu ägnat två dygn åt att klaga på hårdvaran, men hårdvaran är irrelevant. Den kommer att ändras med tiden. Vad det handlar om är ett försök att ersätta hela det metaforkomplex – skrivbord, överlappande fönster, menyer osv. – som Lisa och Mac etablerade på åttiotalet med något mycket enklare för den stora mängden “casual users”. Inte folk som har tre datorer och känner till varje detalj hos varje maskin, utan de som behöver memorera varje sak de kan göra och har post-it-lappar med “hur man sparar i Word” och “hur man sparar i Excel” på datorn. Och det behövs.

    Det finns dock en PP-relevant aspekt med det hela, och det är App Store. Det finns endast ett “tillåtet” sätt att installera program, som måste vara godkända av moderskeppet. Att ta sig runt det betraktas som motsvarigheten till att ta bort de där “warranty void if removed”-lapparna över skruvarna på moderkortet: gör du det är du fredlös, en niding. Det är något jag kan acceptera för en telefon, men aldrig för en mer generell dator. Jag har använt Mac i tjugo år, har en iPhone och har haft en iPod touch, men här går gränsen för mig. Jag tror dock inte för ett ögonblick att min inställning kommer vara utbredd nog att påverka Apple.

    Jamais Cascio uttryckte det snyggare i en intervju nånstans:
    “This is Apple’s big push of its top-down control over applications into the general-purpose computing world. The only applications that will work with the iPad are those approved by Apple, under very opaque conditions. On a phone, that’s borderline acceptable, but it’s not for something that is positioned to overlap with regular computers.”

  6. Jag ser att någon i kommentarerna står lite för nära Steves berömda Reality Distortion Field…

    Jag säger som jag sagt i många år: Apples produkter är lite småfina, men i förlängningen är de förgyllda fängelser. De handlar aldrig om valfrihet eller möjlighet att använda produkten som du vill, det handlar om innovation inuti en sluten sfär på ett företag som odlar en smått ohälsosam personkult kring Steve. Jag tror att den dagen Steve köper farmen kommer Apple att famla vilt i nåt år eller två och sedan falla omkull precis som de var på vippen att göra innan de i ett ögonblick av insikt råkade köpa NeXT i mitten/slutet på 90-talet.
    .-= isecore´s last blog ..Upgrading Firefox 3.6 Under Ubuntu =-.

  7. Tack för fängelse-aspekten. Den hade jag glömt av i uppståndelsen. PC är inte grådaskigt för mig, just för att när man skaffar sig en PC köper man precis den hårdvara man vill ha, och sedan fyller man den med precis den mjukvaran man vill ha.

    när kommer det en Ubuntu Touch med möjlighet att själv utveckla plugins (appar)?

    Fast som sagt, jag förstår ju inte detta, och är helt nöjd med en hopvikbar eeePC som lätt kan kastas ner i väskan och har fullstort tgt-bord. Den jag sitter med i knät nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *