Sitter och försöker sortera alla intryck, för de har varit många under dagen.

Ung Pirats östra distrikt har precis haft en ordentlig distriktskongress. Det har aldrig skett förut, och det känns stort att det nu genomförts på ett så bra sätt som det gjordes.

En ny styrelse har valts, som jag tror kommer göra ett bra jobb. Det finns medlemmar ur tidigare styrelsen som kan verka vägledande och en hel del nya som kommer att bidra med engagemang och nya idéer, tror jag.

Det här innebär också att jag inte längre sitter i distriktsstyrelsen, vilket känns bra. Nu tar jag inte längre upp en plats som någon annan kunde ha fyllt. Jag hoppas att jag har bidragit på mitt sätt under året, men det känns bra att kunna lämna till nytt folk.

På ett sätt känns det lite sorgligt. Det här har varit det bästa pirat-året i Viddes historia, precis som varje år sedan inträdet i Piratpartiet. Mycket har varit tack vare Ung Pirat och alla de fantastiska människor jag träffat där. Den stämningen har jag inte stött på någon annanstans, inte ens i moderpartiet, trots att många av människorna är desamma.

Jag kommer sakna styrelsen också. För de har alltid funnits där i kanalen på skype. Och det har känts mysigt, känner jag nu när det på ett sätt är över.

“It’s the end of an era!” sa jag till Cinna.
“I’m not sure a year can be defined as an era” svarade hon. Sedan kramades vi.
(referens till serien Vänner ovan. Förlåt till alla som inte har sett den.)

Att välja bort saker är aldrig kul. Speciellt inte när det är så mysiga saker man väljer bort. Men någonstans känner jag att det är rätt beslut. Det har jag vetat länge, och nu är det fullbordat.

Stefan Flod berättade att han gillar min musik. Det gjorde mig glad, för jag gör ofta ner den för mig själv. Kram, Stefan!

Sedan hade jag ett samtal med en kille som sa att han inte tänker rösta Pirat, för han tycker att högerfrågorna är viktigare. Jag svarade som vanligt att om man tycker det måste man rösta enligt sin övertygelse eftersom det är enda sättet det demokratiska systemet har en chans att fungera.

Sedan sa han saker som fick mig att verkligen, verkligen vilja diskutera varför det röda blocket har mer rätt. Men jag lät bli. Dels fanns inte tid, vi skulle gå alldeles strax, och dels har jag bestämt mig för Piratpartiet, tills Piratpartiet inte längre behövs.

Men det var jobbigt. Och det fick mig att tänka på hur jobbigt det kommer att vara att skippa att ge sig in i diskussioner i riksdagen som inte rör våra frågor. Precis lika jobbigt som att 2006 inte rösta rött, trots att jag såg att de blå var på väg in i riksdagen. Det kommer inte vara lika jobbigt att rösta PP 2010, för dels kommer jag rösta på mig själv, och dels ser jag det som mycket sannolikt att vi faktiskt kommer in. Och dels tycker jag nu att det är ännu mer så att skillnad mellan PP och valfritt annat parti är större än skillnaden mellan blocken.

Min poäng är att var och en måste göra den här bedömningen. Jag har mentalt förberett mig på att skippa höger-vänsterfrågorna sedan 2006. Men det är en sak att bestämma sig för detta i en vallokal. Det är en annan sak att faktiskt rösta med dem man kanske inte håller med i riksdagen.

Jag vet att jag kan det här, men är medveten om att jag kommer må dåligt ibland. Riksdagsgruppen måste stötta och hjälpa varandra på något sätt här. Med kramar, förslagsvis! 😉

I bussen hem pratade jag och Hanna relationer och hur man kan minska trösklar för aktivister. Jag har tänkt mycket på det, men alla svaren har man ju inte. Det är lätt att se problem, men om en lösning på ett sådant problem kommer att fungera, det vet man oftast inte förrän man har provat. Jag har en del idéer i alla fall.

Detta var lite av alla de tankar som snurrar i mitt huvud. Det fanns mer intryck, men det är sent! =)

Flattr this!