När jag såg presentationen av nya iPad häromdagen blev min omedelbara reaktion på bloggy genast “Vilken stor iPhone! “the interface is fun, you TOUCH the screen!” Knark, någon? =)”.

För vad var egentligen nytt med den? Jag har fortfarande inte en iPhone, men vill ha en. Att jag kan köpa en mycket större grej som gör samma saker lockar inte alls. Jag behöver tangentbord som jag kan känna med fingrarna på min laptop, och jag behöver en fickdator som får plats i fickan.

iPad lyckas inte. Det är en cool idé, men mina första tankar var lite i stil med “HUR lägger man ner den i väskan när man är klar med den?” och “finns det nåt stöd då, så att jag inte behöver hålla i den när jag ser på film. Eller kommer jag ha så KUL med kontrollerna att jag aldrig vill släppa den?”.

Sedan undrade jag verkligen hur man har tänkt när man hojtar en lång stund om att det kommer vara så KUL att läsa e-post på den här manicken, för man klickar MED FINGRARNA, och man kan vända på skärmen för att kunna KONCENTRERA sig på materialet “that YOU care about”.

Och ehm… vad är det för mening att läsa en bok på en skärm om skärmen har samma irriterande egenskaper som en vanlig bok? Eller, en bok är inte irriterande, men en animerad sidvändningsfunktion är irriterande när det inte skulle BEHÖVAS sidor när jag ska läsa en text som har indelningar alldeles av sig självt i form av kapitel och stycken. Innovera då! Coola bokmärkesfunktioner vill jag ha! Sådana där färglada flärpar som man kan sätta fast på sidorna IRL, fast sökbara och hanterbara i coolt interface på en elektronisk pryl. Sådant är ju självklart. Bwah. Anställ mig, Apple!