Jag köpte en bil. En monstertruck! Den är jättefin, tycker Idun. Den har så bra hjul man kan ta tag i, och så ser den intressant ut. Jag hade jättemånga bilar när jag var liten, så jag tyckte att Idun också skulle ha. Dessutom kanske bilar är “kill-leksaker” så att folk inte köper det när…
Där är hon, världens sötaste unge. Och jag vet att hon kom från mig. Det missade man minsann inte! Men igår när mormor sa till mig att “tänk att du blivit mamma”, då lät det bara konstigt. När ska jag förstå att jag är mor nu? Jag känner ju sån kärlek till Idun så jag…
Idun verkar ha fått tag på nappsnöret och ligger och viftar med det! Innan gjorde hon likadant med min mobilsladd. Jag undrar om hon gjorde detta med flit?
Det är ju inte jättelätt att komma igång på morgonen när man känner att det måste ammas… Och sedan somnar barnet om, och det är rätt skönt. Kanske tillåter man sig att somna om igen också, för man vet inte hur sent det blir. Och så blir det just det; sent. Borde jag väcka Idun…
Plötsligt hittade jag en prick på Iduns rygg: Jag blev alldeles orolig och tänkte att nu har hon fått hudcancer för att jag hade henne ute i solen idag! Trots solhatt och kläder. Alla vet ju att man kan bli solbränd genom kläder, speciellt ljusa. Eller så blev hon smittad av någon illasinnad bakterie nere…
Idag hälsade mamma på mig och Idun. Det passade så bra att hon var ledig precis idag när jag skulle på återbesök hos bästa barnmorska Annika. Mamma passade Idun medan jag var där, och det var så skönt att få prata med Annika igen! Och det blev ju bättre fokus på mig när inte Idun…
Igår var en jobbig dag. Iduns naglar är långa och massor med mammor på Facebook berättade att de klipper sina barns naglar med “klipper” och har gjort sen de var någon vecka gamla. Jag hade ingen fil till hands och tänkte att kan de så kan jag. Men det kunde jag inte! Jag lyckades klippa…
Jag hade tänkt på att formen på de små öronen ändrats, men jag kom på det nyss! Sådär såg hon ju inte ut som nyfödd liksom… Tänk vad mycket som händer! Ok, det kanske inte är jättestor skillnad, men det är liksom som att örat öppnat sig, eller vad man säger.
För ett par veckor sedan kunde man ibland se små leenden, men man visste inte om de var medvetna. Sedan en vecka (ungefär) tillbaka har jag fått helt soliga leenden som helt klart kommit sig av att Idun blivit glad att se mig! Man blir så glad! Man måste le tillbaka och prata om hur…
