Jag blir alltid så fundersam efter jobbet. Det känns bra medan jag är där. Då är det full fart. Men så fort jag kommer hem så börjar ifrågasättandet helt oinbjudet. Gjorde jag bort mig? Gjorde jag några fånga misstag som jag kommer skämmas för senare? Sa jag något dumt till någon?
Sedan börjar jag ifrågasätta varför jag känner sådär och jag blir ofta väldigt frustrerad eftersom jag tycker det är en helt onödig känsla. Väldigt oproduktiv och meningslös.
Idag gick det i alla fall över när jag tänkte att jag kanske bara känner så när jag är trött och hungrig. Och när jag fyllt huvudet med intryck och logiska klurigheter hela dagen. Det kanske är helt naturligt utan att det behöver betyda något särskilt. Skönt.
Antingen är det ett bra sätt att hantera det, eller så är det någon form av förnekelse. Men jag orkar inte riktigt fundera mer på det än så.
