Det är så himla tröttsamt. Jämt är det någon förkylning, ögoninflammation eller feber hos minst en person här hemma. Vi har jobbat rätt mycket ändå, men den gångna månaden har det inte gått. Sambon fick lunginflammation och kunde inte ta hand om Idun som behövde vara hemma på grund av kraftig ögoninflammation. Alla hostade och alla hade feber när det var som värst.
Lönen den här månaden blir inte mycket att hänga i julgranen, vilket hade behövts, eftersom det är just snart som julgranen ska plockas fram ur kartongen.
Det har varit stressymptom hos båda föräldrarna också. Det där med att alltid ha ansvar. Dygnet runt alla dagar. Idun har varit mammig och Yosh har jobbet. Han sitter nu med. Fixar någonting till jobbet tror jag. Kollar upp saker. Idun tycker jag är skittråkig som bloggar. Därför brukar jag inte göra det. Ingen av oss släpper någonsin. Jag försöker göra det nu efter att mitt undermedvetna gav mig zombie-drömmar. Google berättade att jag inte kände att det fanns någon plats där jag kan slappna av.
Ironiskt nog brukar jag ha svårt för att kolla på walking dead eftersom minsta lilla ljud vrider lillzombiens huvud åt mitt håll och sedan sträcker hon sig efter mobilen med händerna utsträckta. Som en zombie ungefär. Det är ganska omöjligt att inte dra paralleller. Man kan stänga en dörr, men det är viktigt att hon varken märker att jag försvinner eller ser den generella riktningen jag går åt. Till skillnad från zombies kan hon dra slutsatsen att jag är bakom den enda stängda dörren i lägenheten. Och till skillnad mot zombies bryr jag mig när hon gråter efter mamma, vilket inte zombies heller gör. Det finns en del olikheter…
Nåja ögonsalvan verkar funka, så om febern är borta imorgon så går vi till jobbet som vanligt i övermorgon.