Nu har vi sagt hej då till morfar. Bårtäcket var blått, vilket fick mig att tänka på att morfar hade nästan alltid blå arbetsbyxor på sig.
Och så satt han vid köksbordet på Hemsta med händerna knäppta om magen och såg glad ut. Ofta skrockade han om att jag och syrran drack mjölk som ena kalvar till bullarna. Grovdoppat först, för det är godast.
Han lärde oss att man kan ha sirap på pannkakorna också. Syrran tyckte om det, jag föredrog i så fall smör och socker. Fast hellre klarbärssylt.
Annars pratar alla om hur fint morfar arbetade. Han visste hur man rör sig för att orka länge. Jag tror det gav honom glädje att veta att han uträttat mycket under en dag.
Det blir många tankar av en enda färg, och inte är det lätt att hålla dem i styr.
