Nu har vi sagt hej då till morfar. Bårtäcket var blått, vilket fick mig att tänka på att morfar hade nästan alltid blå arbetsbyxor på sig. Och så satt han vid köksbordet på Hemsta med händerna knäppta om magen och såg glad ut. Ofta skrockade han om att jag och syrran drack mjölk som ena…
Jag har letat här på bloggen efter bilder på morfar. Det var visst ont om dem. Det känns som att morfar alltid höll sig i bakgrunden även om han var en person som många såg upp till. Han var liksom alltid bara där. På senare år har jag varit dålig på att dyka upp bland…
Jag fick just mail från Göran med en länk till morfars dödsannons. Den är väldigt fin, gillar särskilt dikten då morfar ofta var ute i skogen med yxan eller något annat i handen och fixade.