Snart blir jag upphämtad av Sanna, och sen blir det sushi och BSG.

Jag har ingen aning om jag är deprimerad eller om jag bara sörjer morfar. Det senare är lite bekvämt att gömma sig bakom inför dem som inte riktigt förstår.

Det är bättre idag och det känns fint när folk berättar att de känner igen sig i vad jag känner. Det får mig att känna mig mer normal, samtidigt som man då undrar varför det är svårare för mig att hantera.

Men jag vill tacka alla goa människor jag har runt mig som ger mig fina ord och omtanke när jag som bäst behöver. Ni gör så att jag håller mig flytande iaf! Kraaam!

Nu ska jag tydligen möta Sanna på Soya. Tjipp!

image

Flattr this!