Jag borde nog ta bort allt julpynt. Det brukar iofs dröja för mig varje år, för det är inget kul att ta bort det som gör ens hem extra trevligt.

Men jag har planer.

Igårkväll pratade jag med Per i telefon. Då kom jag fram till att det var en bra idé att gå ut i världen och leta efter en glass. För att komma ut. För att sluta sitta och tjura. Jag gick samtidigt som jag avslutade samtalet med Per. Han frågade om jag ville prata med Jessica också, och det ville jag. Hon föreslog att jag skulle komma hem till dem, för de hade glass.

Jag tänkte att mänsklig interaktion nog skulle vara väldigt nyttigt, så jag gjorde så. Och så fick jag kaffe och glass.

På vägen hem ringde jag Mats för att jag ville ha svar på somligt. Eller egentligen ville jag bara veta att han funderat över det. Sen dog mitt batteri.

Men det hände något sedan. Jag hade börjat berätta för Mats om mina psykologiska egenheter när telefonen dog. Och bara ett par steg efter det insåg jag att det jag egentligen gjorde var att leta efter ett problem som jag kunde lösa.

Kanske är det inte så lätt att lösa just det problemet, men det ligger ju i alla fall hos mig, så det är bara jag som kan lösa det… Eller så kändes det i alla fall.

Den insikten gjorde att det kändes som att jag förstod migsjälv lite bättre. Det gav mig en känsla av kontroll. Hihi! Och den känslan spred sig. Plötsligt kändes allt möjligt igen. Jag fick LUST att göra saker igen.

Sedan var det ju svårt att sova, så jag är rätt trött nu. Men nu känner jag att det finns en massa att ta tag i och jag ska göra det också. När vet jag inte, för nu börjar vardagsrutinen igen, och jag ska vara mer social nu än jag varit, för jag mår inte bra av att uggla framför datorn hela tiden.

Jag ska göra en lista och beta av sen, för det är för mycket saker som ska göras för att jag ska kunna hålla det i huvudet.

Flattr this!