Jag for och hälsade på Sara i Kiruna, där hon praktiserar. Vi hade oss ett litet ridläger. På torsdagskvällen kom jag till Kauppinen där hon huserar, och så pratade vi en massa och åt godis och läste Kalle Anka. Och sedan pratade vi när vi borde sovit. Klassiskt ridläger. Och på fredagsmorgonen åkte vi och red på Ofelas islandshästar i Poultsa.
Jag såg till att berätta att jag var minsann en rutinerad ryttare, för jag ville ha en häst som man fick jobba lite på. Och det fick jag! Och hon var superfin. Kátina hette hon (uttalas Kautina), och hon var väldigt lyhörd för skänklar.
Det var ändå jobbigt att rida i 1½ timme eller vad det blev tillslut. Nu har jag träningsverk i hela kroppen. Men det var det värt! Tölt är den häftigaste gångarten någonsin!
Och vi hann se en ripa och en älg på ridturen, och på vägen hem i bilen såg vi en örn. Coolt.