När jag var liten brukade jag följa med min mormor och sätta ljus på gravar vid allhelgona. Jag kommer inte ihåg någon speciell grav, men det var säkert någon släktings grav vi besökte. Det jag kommer ihåg är alla ljusen på Hölö kyrkogård. Hur det var vackert, mysigt och lite läskigt på samma gång.

Nu för tiden verkar ungarna mest springa runt och vilja ha godis. I Västerås låste jag dörren och låtsades att jag inte var hemma. Jag tycker det räcker med godistiggeri vid påsken. Och inte ens det är jag vänligt inställd till. Jag fick nästan aldrig gå och tigga när jag var liten. Min mor tyckte det var under vår värdighet. När jag tillslut lyckades tjata mig till att få det ett år tillsammans med kyrkvaktmästarens dotter, då förstod jag vad hon menade. Jag ville aldrig göra om det efteråt. Och varför skulle jag göra det när jag varje år fick så mycket godis jag kunde äta hemma?

Och så kommer mina barn få det också. Vill de gå runt och dela ut påskkort kan de få göra det, om de inte tar emot godis eller pengar. Det kan de få hemma. Hoppas ingen tycker att jag är ond nu, men det är faktiskt inget roligt att inte våga öppna dörren för att man inte har något godis hemma…

Flattr this!