Blääääääää! Första reaktionen. Andra reaktionen: den här låten består av två riktiga schlagerlåtar som man hackat sönder och satt ihop till en på ett mycket taffligt sätt. Det blir som ett lapptäcke som är ihopsatt med tuggummi; inte snyggt, och inte bra. Dessutom märker man att Carola är en gammal artist (inte musiker), som lärt sig några ‘knep’. Dessa kör hon med taskig timing och utan känsla. Och så det falska leendet… Kan man hata en låt mer än jag hatar den här? Hur kunde den bli framröstad? Vad var det som var så hemskt hon tävlade mot här i Sverige? Jag kollade ju inte på det.

Jaja. Ska ta mig samman och se resten av eländet. För allmänbildningens skull. Jag har hittills bara sett 59 sekunder av Carola-fiaskot, men det kändes som det räckte. =P

Edit: Nu har jag sett hela. Spolade tillbaka för att få helheten. Har inte så mycket mer att säga förutom: Carola, lilla gumman, vad har hänt med din röst? Och din kondis? Om man blir så andfådd av att gå omkring, då kanske man ska stå still, och inte springa runt på scenen på bekostnad av sången.

Nä, jag vet inte om Carola var sjuk den dagen låten framfördes (jag kollar på den på svt’s hemsida), men det låter som att hon inte kan sjunga längre. Hon låter andfådd och håller inte ut toner som skulle göra sig bättre (bra vet jag inte) uthållna. Dessutom skriker hon fram hesa toner i de familjära ställena i låten där man väntar sig en typisk Carola-maximering. Men nu låter det bara som om en gammal tant gått upp på scenen och kraxat fram några hesa toner i en låt som inte är unik på något sätt.

Man hör dock att den som skrivit låten verkligen lyckats hålla sig i genren schlager. För jag anser att det har blivit en egen genre. Det är säkert nån som håller med mig (om inte många). Men jag vet inte om jag uppskattar denna genre. Den är designad för att fånga publiken i den stund de hör den, och bli låten tjatig i längden är det bara bra. Bara den inte är tjatig första gången man hör den.

Jag tycker bättre om låtar som är skrivna för att framföra något. Ge lyssnarna något unikt. Förmedla en känsla, fylla dem med glädje. Riktiga musiker gör inte musik för pengarnas skull. Det har sagts förut och det kan sägas igen. De gör musik för musikens skull. Och schlagerlåtar förmedlar alltid bara ett budskap till mig; “jag har ansträngt mig för att skapa ett framträdande som går hem hos den stora massan. Genom detta hoppas jag tjäna många röster i festivalen och många pengar genom skivförsäljningar och annat”. Om detta budskap inte gick fram så tydligt skulle jag kanske gilla schlager. Men det gör jag inte.

Finlands bidrag i år är bra. En protest mot hela prylen. De går efter de skrivna reglerna och bryter mot alla de oskrivna reglerna. Tyvärr känns även de lite tillgjorda. Nu följer jag inte alls tävlingen, men jag såg dem på tv häromsistens. Min känsla då var “coolt, hoppas de vinner”, och det hoppas jag bara av ren trots. Nu ligger de inte under bidragen som är klara för final, så jag vet inte om hoppet är ute eller inte. Sak samma, egentligen.