Följande citat är från Piratpartiets FAQ:

Vill ni verkligen att nån annan ska kunna ta nåt jag gjort och sälja det?

Korta svaret: Ja, faktiskt – efter fem år.

Långa svaret: Det är ju inte så att det helt plötsligt skulle bli förbjudet för upphovsmannen att tjäna pengar på sitt verk efter fem år, däremot är konkurrens både gott och nyttigt. Och, för att ge ett incitament till nyskapande så var ju rimliga tidsgränser inbyggda i upphovsrätten från början. Att sedan bolagen, som ju är de enda som kan dra verklig nytta av de ekonomiska rättigheterna i uppåt hundrafemtio år efter att verket skapades har köpt lagar som skyddar deras kontroll över utbudet är ju en annan sak och nåt som vi vill ändra på. Upphovsrätten är ingen affärsmodell och undersökning efter undersökning visar klart att skaparnas inkomster från den faktiskt är relativt små, de allra flesta drar in pengar på att jobba istället.

Det här har varit en osäker marknad sedan långt innan fildelningen och vi ser inga riskkapitalister göra kalkyler som sträcker sig längre än ett fåtal år fram i tiden.

Ja, det där kanske låter bra. Och det kan helt klart vara en bra idé att ändra på reglerna när vi har det samhälle vi har idag. Men vi strävar väl efter ett samhälle utan skivbolag? Det tycker jag skulle vara idealt iaf. Eller om skivbolagen fungerade så det nog var tänkt från början; ett skivbolag ska marknadsföra artister och fungera som ett stöd när artisten vill sälja sina produkter. Mot detta arbete kan skivbolaget få ersättning, som rimligtvis är en procent av intäkterna… i kanske fem år efter deras inblandnings slut. Eller fram till deras inblandnings slut, beroende på vad som egentligen är rimligt, jag vet inte riktigt.

Men om jag inte väljer att marknadsföra min musik genom ett skivbolag, då är det faktiskt inte rimligt att anta att jag har lyckats inbringa alla inkomster jag kommer inbringa på en speciell låt efter fem år. Det kanske är så att låten just har upptäckts av “rätt” personer och satt fart i spridning efter 5 år. Eller så var jag inte så aktiv i min egen marknadsföring direkt efter att jag la ut låten på nätet, utan lät den ligga där och inbringa det den inbringade, medan jag sysslade med annat.

Tänk er då följande: efter fem år kommer en annan person in på min hemsida, tankar låten gratis, och kanske att han eller hon donerar en slant och/eller genererar lite pengar åt mig genom reklam och annat jag har där (kanske tar jag betalt för låten, 5 spänn eller nåt). Därefter lägger denna person upp låten på sin egen portal där han/hon samlat flera hundra låtar som blivit fria, och som han eller hon gillar. Där kostar det nu 2 kronor att tanka hem låten.

Javisst, fri konkurrens. Klart att det är bättre att betala 2kr än 5kr. För att säkra att jag är det bästa alternativet för vad som borde vara mina kunder måste jag alltså tillhandahålla min musik gratis. Annars är det omöjligt att vara säker på att jag har det lägsta priset. Men stopp nu. Samlas en drös med bra musik på en portal är det ju rimligt att anta att potentiella kunder håller till just där! Inte på min hemsida. Vad skulle de göra där? Eller, visst kan det hända att vissa hittar till min hemsida, men den uppdateras av naturliga skäl inte lika ofta som den stora portalen. Och jag som kunsument tröttnar på att bevaka en sida det inte händer något på, och ska jag tipsa en kompis om en sida, då tipsar jag om portalen med massvis med musik på.

Så summan av alltihop är att jag fortfarande inte kan stödja Piratpartiet. Jag skulle vilja att de ändrade sig på den här punkten. Upphovsmannen ska alltid ha rätt att neka andra att tjäna pengar på hans/hennes verk. Däremot borde upphovsrätten inte kunna överföras på någon annan. Det är så jag ser det. Och dör man har man ingen nytta av en upphovsrätt. Iofs tror jag kanske att det där med 70 år efter en persons död är till för att man inte ska bli mördad för sina verks skull (fast det är väl extremscenariot), och för att efterlevande barn och annat ska ha glädje av vad man gjorde innan man dog.

Flattr this!