Roligt
Roligt
Men vad är det frågan om? Jag blir ju verkligen jättekonstig när jag dricker! Jag hatar hur jag blir när jag dricker. Jag har nåt jag vill säga. Men jag vet inte till vem, eller vad det är. Men det känns viktigt. Som att jag måste skrika ut det. Som att jag måste få alla…
Fan. Om jag var mindre smart, och om en viss person var singel, så skulle vi inte vara ifrån varann just nu. Och det skulle inte vara halvkokt pasta i mitt kök.
Ställ inte den grågan, för du vet att vag vill be dig om den. Mer än vill jag vill be någon mom något. Jag nekade till det. Och jag gör det fortfarande. Kag vet inte vad jag vill. Men jag gråter desoerat efter det! Krama mig!
Om jag hittar en person som jag kan bli kär i, som dessutom går att prata filosofisk fysik, och djupa psykologiska saker med. Då vore allt helt perfekt. Men vänta nu. Det har redan hänt. Blev det perfekt? Knappast. Inte på långa vägar. Allting bara krashade. Och så står jag ensam kvar.
Här skrev jag en dikt. Här undrade jag vad det var med den som inte stämde. “Just nu känns det som om vi båda gör felVi gör tvärt emot vad vi kännerFör att vi vet att det är rätt” Den stämmer ju inte. Du gör ju precis som du känner. Det är jag som vandrar…
Tänk om det fanns en sån… Vad praktiskt! Ännu mer praktiskt skulle jag tycka att det var om galaxen syftade på Vidde. Tänk om man kunde slå upp precis allt. Varför hon gör på vissa sätt, vem hon ska gifta sig med osv… Känner mig tom och full samtidigt. Som när jag sitter och funderar…
Politik Känns som den här låten (glass intrepid – good enough) handlar om mitt liv på sina vis…
Min katt Åzkar till vänster. Syrrans katt Benjamin till höger. När vi inte har nån annan att krama blir det dem…
“…and I’m gonna get bored with you and feel trapped, cause that’s what happens with me” Jag känner mig så ensam. Det fattas något stort i mitt liv. Det finns ett stort tomrum som jag behöver fylla.