Hur hemsk är man om man gillar hentai?

I fredags togs fallet mot serieöversättaren i Uppsala upp i Svea hovrätt. Enligt UNT är de tecknade bilderna mannen hade av klart sexuell karaktär och föreställer bland annat “mycket unga flickor”.

Uppsala tingsrätt slog fast att teckningarna föreställde barn, var av pornografisk natur, laddats ned från internet och sparats på mannens dator. Därför omfattas de, enligt rätten, av förbudet mot att inneha barnporr.

Som jag ser det förminskar man innebörden av ordet barnporr när man gör såhär. Tidigare betydde barnporr “dokumenterat övergrepp på barn” för mig. Nu betyder det “sexuell teckning av person med små bröst”. Moralpaniken bara ökar, och jag kan inte låta bli att fundera över om jag såg något olagligt när jag tittade på Lilja 4-ever. Hon var väl inte så gammal, har jag för mig (inte kan hon ha varit 18 med tanke på hur beroende hon var av sin mor). Det är lite skönt. Jag mådde jättedåligt när jag sett den filmen och ville helst glömma att sådant händer i verkligheten. Förbjud det, så att vi som inte råkat illa ut kan blunda bättre!

Men är det verkligen det vi vill göra? Ska vi blunda för verkliga hemskheter och saker vi misslyckats med att komma åt, och stilla vårt dåliga samvete med att döma de som vill sitta ensamma och fantisera och titta på teckningar?

Kammaråklagare Thomas Bälter Nordenman anser att lagen är entydig:
– Läser man lagen och förarbetena står det klart att tecknade bilder på barn som utsätts för övergrepp är barnpornografi. Även om det inte är fråga om kränkning av verkliga barn, så är det en kränkning av barn i allmänhet. Och även om man skulle kunna ha synpunkter på att det är fråga om teckningar så finns det egentligen inget berättigat intresse av att skildra barn på det här viset, säger han.

Ja, tydligen. Inget intresse av saker som hetsar upp en är väl egentligen berättigat heller. Jag begår säkert någon form av politiskt självmord genom att skriva detta, för är man politiker ska man tycka att porr är fel rakt av. Det finns inga förmildrande omständigheter som att de som är med i porrfilmerna njuter av att andra ser dem göra sånt. Nej, sådana filmer finns inte. Och även om det gjorde det skulle existensen av filmer. där det inte är så, göra att det måste förbjudas. Som tex hentai, tecknad film föreställande figurer som förekommer i sexuella situationer. Tentakler är inte ovanligt, och det vill ju ingen riktig person vara med om.

För egen del handlar det verkligen om att kunna skilja på fantasi och verklighet. Bara för att man gillar att tänka sig en situation betyder det inte att man vill att den ska inträffa i verkligheten. Man har en massa undermedvetet skrot som inverkar, och det kan göra att man tänder på lite av varje. Vad är det för fel att titta på en teckning någon annan gjort och onanera egentligen? Kanske hände något när man var ung, eller så ger ungdomen hos karaktärerna dem ett extra underläge som gör vissa upphetsade. Så länge det bara är teckningar och fantasier och man vet att allt är på lek och inte på riktigt, vem blir egentligen skadad?

Serieöversättaren i Uppsala säger

– Ingen behöver de här bilderna, men ingen behöver heller teckningar av Muhammed som rondellhund. Det viktiga är att sådana teckningar ska ha tillåtelse att finnas. En fällande dom innebär ett första väldigt allvarligt intrång i yttrandefriheten, säger han.

Själv har jag tidigare skrivit

Ett samhälles lagar måste vara till för att skydda individen. Barn måste skyddas genom lagar som slår vakt om dem, inte tecknade seriefigurer. Tankeförbud får inte hindra folk från att fantisera så länge de inte skadar någon. En teckning är en manifestation av en persons fantasi så länge det inte är en avbildning av något som hänt.