imageDå sitter man på tåget igen. Det blir rätt mycket tågresande när man har en pojkvän i Stockholm. Ja, för han bor där. Chefen frågade mig vart Jonas bodde häromdagen och blev förvånad när jag inte sa Stockholm. Men det är ju för att det inte är Jonas som bor i Stockholm. Jag kände inte att jag måste förklara jätteingående för chefen och lämnade honom att dra sina egna slutsatser.

Jag har haft en underbar helg och nu är jag lite småsur över att den är slut. Sådär som man är på måndagar ibland.

Nu är jag på väg “hem”. Hem till vad eller vart vet jag inte riktigt. Ingenstans känns hemma längre. Jag är den ständiga gästen som ber om lov för att göra allting. Visserligen får jag ja för det mesta, men det är det där frågandet. Och nej, det är inte allting. Bara det att överallt där jag sover egentligen är någon annans hem. Inte mitt. Inte egentligen.

Det var i somras mitt hem gick sönder. När är det helt igen? När kommer folk hem till mig och får rätta sig efter hur jag vill ha det? Nu är det slaskigt och tråkigt ute och det smittar nog av sig på mitt humör. Jag behöver något att se fram emot.

Men det har jag ju. Styrelsemöte “face to face” eller F2F, som det skrivs överallt (för ni tror väl inte att vi är AFK, typ… nånsin?) och så LOKU (som jag tror bytte namn, men jag är inte säker). Det måste jag anmäla mig till! Mycket att göra och snart är tåget framme…

forts: Hann inte posta innan tåget kom fram. Tur att jag anländer till stan så långt innan jag börjar jobba (tågen vill inte passa perfekt med mina arbetstider, men de funkar bra ändå). Upptäckte att jag log för första gången sedan jag gav mig av i morse när jag kom till jobbet. Jag trivs nog rätt bra här! =)

Flattr this!