Bättre nu

Ok, nu känns det bättre, för jag kramade Micke, vilket gjorde en hel del. Jag ringde pappa, men det var inget svar. Sedan traskade vi ner till pappas lägenhet och blev insläppta av Tiap och kollade laxen. Den var inte helt upplöst som jag hade föreställt mig (i den där vilda fantasin jag har). Vi visste inte hur mycket av den vi skulle ta, så Tiap ringde upp pappa med Skype, och jag pratade med honom om ditt och datt och sa grattis. Och han sa att laxen inte kunde blivit dålig av att ligga längre, kanske bara salt. Vilket den var också, men det är den ju alltid när den är nygjord. Vi får väl se hur den smakar till exempel imorgon.

Så nu har vi fått oss en promenad, och det finns gravad lax i kylen. Najs! Och jag läste förra inlägget och kunde konstatera att jag hade förstorat upp allting så himla mycket. Som vanligt när jag blir sådär ledsen för att jag är trött mm. Och känslan av att vilja skrika rakt ut är borta nu.

Här är en bild på Åzkar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *