Jag pendlar mellan upp och ner. Förvirring och visshet. Ibland vet jag precis var skåpet ska stå och hur livet ska levas. Nästa dag vet jag ingenting och avgrunden av smärta vill bara äta upp mig. Igår började bra och slutade bra efter att jag fallit igenom helt. Dagen innan var fantastisk. Idag började skitdåligt…
Failade på att springa, men tack vare snälla Mathias och Linda har jag färg i håret nu. Får ta bild imorrn! =)
Nepp. Jag vågade/orkade mig inte iväg trots snälla människor som ville ta hand om mig. Det blev en massa serietittande istället. Jag vet inte om jag ska ångra mig eller inte. Känns som att jag gjorde vad jag behövde på något sätt…
Jag vet inte om jag ska till Pride i helgen. Jag vet inte om jag orkar. För många verkar det handla om kärlek och att få vara den man vill och harmoni mellan människor och så vidare. För mig handlar det om att vara där och försöka slåss mot väderkvarnarna som vidhåller fördomar till höger…
Idag ska jag inte träna. Alltså, jag cyklade ju till jobbet, och det var jobbigt fast det var nerförsbacke. Och sedan cyklade jag hem. Det var också trögt. Jag trodde nästan inte att det skulle gå. Men jag handlade på vägen hem och störde personalen om att jag ville köpa kall kyckling till min sallad.…
På twitter för en stund sedan: Jimmy Callin: Varför förbereder vi inte våra barn inför en värld byggd på data som ständigt kommer behöva tolkas? Jimmy Callin: Varför drar dagstidningar KONSTANT felaktiga slutsatser om SIFO-undersökningar, och kommer undan med det? Jag svarade att jag minsann kände mig förberedd. Jag ser ju att slutsatserna är uppåt…
Jag hade ju ändå cyklat till BK… Men jag får säga att utbudet av tillbehör samt cykelställ var ganska skitdåligt…
Jag tvättar och Laleh spelas i högtalarna. Det är morgon och jag var ute och sprang igår. Allt som allt går det ingen nöd på mig. Jag fick vakna bredvid Überdarling som berättade att jag är snygg. Ska han säga. Och morgonpussar. Två vackra människor och solens första strålar. Jag kanske har kommit på lösningen.…