Plötslig nedgång i humöret
Det kommer lixom helt oväntat ibland. Det bara smyger sig på en, och så mår man kasst helt plötsligt. Borde kanske äta nåt… Har annars haft en heltrevlig dag med mycket syrran och promenad i solskenet.
Det kommer lixom helt oväntat ibland. Det bara smyger sig på en, och så mår man kasst helt plötsligt. Borde kanske äta nåt… Har annars haft en heltrevlig dag med mycket syrran och promenad i solskenet.
Anledningen till att folk inte vill ha det så är nog för att de inte vill vara fördomsfria. Fördomar om en människa man inte känner är ju inte så snällt mot den människan, men det hjälper en ju att veta vem man ska prata med. För, och här kommer det värsta: fördomarna man har stämmer…
Jovisst kan jag lura migsjälv att jag är lycklig. Det är när jag bara är sådär hög utan att veta varför. Då är jag inte lyckligare än jag är olycklig när jag är sådär låg utan att veta varför…
Jag jämför honom med andra jag varit kär i, och ingen annan kommer i närheten av att passa ihop med mig så bra som han. Antingen är det så, eller så sitter det i mitt huvud. Om det är så är allt fördjävligt. Om det sitter i mitt huvud så kommer jag komma över det.
http://www.rich-lee.com/shortfilms.htm Fick mig att tänka på en bild jag målade upp en gång; tänk om alla människor såg likadana ut tills man hade pratat med dem. Alla var bara representerade som nån symbol eller nåt tills du hade gjort dig en uppfattning om deras personlighet. Då fick de utseende efter vilken uppfattning om dem du…
Jag vet inte vem eller vad jag är kär i. Livet kanske. Du visade mig en glimt av en framtid som inte kan bli nu. Även om det inte var dig jag var kär i (om det nu inte var det), så kommer du bli svår att komma över.
Jag vill vara singel. Inte leta efter den rätta. Men likt förbannat är det vad jag letar efter. Hur ska jag finna det jag borde söka efter om jag letar efter nåt annat?
Varför håller jag på? Det gör ju bara ont. Jag kan återleva stunden hur många gånger som helst, och varje gång gör det mer ont.
Jag vet varför jag skriver så mycket också. Det är för att det är så många känslor i mig, och skriva är enda sättet jag vet att få ut dem på. Det blir rätt mycket text på det sättet.