Mössan från igår tillhör nu dockan
Medan Idun tupplurade lite längre än hon brukar blev denna mössa till.
Sambon kom äntligen hem efter en del förseningar. Jag blev glad
Jag säger bara, att om man väntar sin bättre hälft hem från tjänsteresa så är inte slutet av säsong 11 av Grey’s anatomy lämplig underhållning till stickningen. Verkligen inte.
Helt apropå är jag kär i huset Meredith och Derek byggde åt sig. Det är så fint! Massa fönster och öppen spis i sten. Och sådär öppet och mysigt. Ok, totalt osäkert i en zombie-katastrof, men man kan inte alltid oroa sig för zombies.
Den här mössan passar ju iaf
Modellen vill dock inte modella så mycket.
Ja, jag undviker att skriva om alla flyktingar och krig och elände. Och Paris. Vad ska man skriva? Att man känner sig otrygg i en värld med så mycket hat? Att det är ledsamt att folk hatar så mycket att somliga tycker att vapen och mord är en lösning? Det är ju så hopplöst. Alla vet väl att dödande aldrig är en del av lösningen? Att vapen och krig alltid är problemet?
Nej, det vets inte. Det twittras saker som “kötta på” när en väpnad styrka på “rätt” sida ska göra en framryckning.
Jag mår illa.