Eilert

Igår bestämde vi att vi skulle ha en robot. Eller det kanske var jag som bestämde det och ingen som vågade stoppa mig, fast vi har ju pratat om det ganska länge. Och så stod jag och hade plockat upp allt från golvet och matat tvättmaskinen och var i full färd med att mata diskmaskinen också. Och jag var trött och ville inte alls dammsuga. Som vanligt. Men det måste göras innan vi skulle åka och shoppa och handla, för jag vet hur trött jag blir av det. Jag orkar inte efter. Och så stod jag där vid maskinen och tyckte att “Näe, det finns ju maskiner som gör det åt en, så varför ska jag behöva göra det? Jag som jobbar så mycket och anstränger mig så mycket för att alla ska ha det bra, och min lön är minsann ganska bra också. Och Yosh jobbar ännu mer, är ännu tröttare och tjänar ännu mer. Om det är någon som ska ha en dammsugar-robot så är det väl i alla fall vi?!” Så då bestämde jag det.

Yosh var ganska övertygad om vilken modell vi skulle ha ända tills jag sa att “Ja, då åker vi och köper den!”. Då var tydligen jag också tvungen att vara säker. Jag googlade och tittade på videos och lyssnade på Yosh. Beslutet ändrade sig inte. Vi skulle ha en som heter “Neato” (för den måste ju vara cool om den heter det) och har laser som den scannar av rummen med och bygger en liten karta över lägenheten som den sedan håller ordning på. Bara för att det är en mer upphetsande algoritm, helt enkelt. Och så har den en liten trevlig display. Våra grejer tenderar att ha det. Diskmaskinen har en färgdisplay, till exempel.

Och så tyckte jag att det såg ut som att den här modellen kunde klättra över trösklar och hinder bättre. 15mm enligt de tekniska specifikationerna på Netonets hemsida. Jag har märkt att det går ännu lite högre om han tar tröskeln på snedden, fast det verkar inte vara inprogrammerat att han ska försöka göra det, så jag la mattan emot.

Just nu håller han på att städa åt oss. Det är andra körningen. Bara för att det var så himla dammsugningsnödigt här innan! Och för att det stod att man skulle köra helt slut på batteriet ett par gånger i början. Så han fick inte åka och ladda sig när han var klar första gången.

Mattfransar verkar hittills vara det värsta problemet. Och kvarglömda strumpor. De suger han in i borsten och sedan spottar han inte ut själv utan står och plingar och ber att man ska fixa. Strumporna får vi väl bara komma ihåg helt enkelt, och så går det bra med mattfransarna om man viker in ändarna på trasmattorna. Så det kan man ju också göra de dagar (alla?) Eilert ska köra.

Ja, just det. Jag föreslog att han skulle heta Ove, men Yosh tyckte att något i stil med Evert lät bättre. Och sedan blev det Eilert. Så nu heter vår robot det. Han är rätt trevlig av sig, så Ove hade inte passat alls. Inte om han hade varit döpt efter “En man som heter Ove”.

Det här är rätt imponerande: han fastnar med typ en strumpa eller någon liten virkad blomma i munnen och säger “Bliripp! Please clean my brush.” och jag vänder upponer på honom och tar bort tyget som fastnat. Och sedan stoppar jag tillbaka honom liksom lite ungefär där han var. I en annan riktning. Och han minns ändå var han har städat! Det är väl den där kartan. Som inte behöver ritas om när han blir omplacerad. Han kommer ihåg. Som en velociraptor…

“They’re extremely intelligent, even problem-solving intelligent, especially the big one….That’s right, but they never attack the same place twice. They were testing the fence for weaknesses, systematically. They remember.”

Med tanke på hur ofta jag behöver hjälpa honom kanske Eilert behöver städa när vi är hemma, annars kan man ställa in att han ska göra rent något valfritt klockslag när man inte är hemma. Så att man bara kommer hem och det är rent. Jag tänker minsann testa det.

Omdöme hittills: jovisst finns det en hel del skrymslen Eilert inte kommer åt. Som under soffan i vardagsrummet, till exempel, och i en del andra hörn där passagen är för trång för att han ska kunna ta sig fram. Men behovet vi hade var faktiskt att göra rent mitten av rummen. Så att man kan gå runt utan att det fastnar saker två dagar efter att man dammsugit och blivit svettig. Så att man mår bra för att det är fint hemma. Och det gör Eilert alldeles galant! Och han hittar till sin dockningsstation trots att jag satte den i ett hörn där det inte alls var 1.2 meter fritt i alla riktningar. Han minns var den är!

Betyg? Jag har ju inte haft någon innan, så jag kan inte gradera, tycker jag. Han får bara en tumme upp och ett “Godkänd!” av mig och så ganska mycket tacksamhet också, faktiskt.