Hej, bloggen! Är du kvar? Bra.
Jag är också kvar. Igår julpyntade jag det första, eftersom det pyntades nere på stan.
Västerås hade julpyntat!
... så vi fick också pynta!
Efter det blev vi alldeles glada, och jag kände att kanske den här eländiga sjukan är på väg bort nu äntligen! Vi har ju hostat, snörvlat och haft feber omvartannat sedan i somras. Orka, liksom. Jag har redan skrivit om hur trött man blir på det.
Jobbet går bra. Jag får mer om mer koll på hur allt hänger ihop. Det känns bra att man kan vara kvar på samma jobb i 6 år och fortfarande lära sig nya grejer! Jag har faktiskt aldrig jobbat så länge någon annanstans, och det borde ju inte vara en nyhet för mig, men det känns lite överraskande att tänka på det! Jag har faktiskt inte ens bott någonstans så länge efter att jag flyttade hemifrån. Är inte DET lite anmärkningsvärt? Jag menar tex i samma lägenhet. Brukar inte hemmet vara mer beständigt än arbetsplatsen? Det kanske inte är så nuförtiden, eller så är jag rastlös av mig… Kanske är det därför jag ser det som självklart att vi någon gång ska flytta även från den lägenheten vi bor i nu, fast den passar mig så bra på så många sätt! Men en egen gräsplätt saknas ju…
Förra veckan hade vi besök av Iduns farmor hela veckan eftersom Yosh var i Spanien med jobbet, den lyckosten. Men jag hade också semester. För allt blir enklare när man inte behöver lämna eller hämta på dagis, när man får hjälp med matlagningen och egentid medan Idun leker med sin farmor. Dessutom blev det organiserat lite här och där och det kändes magiskt städat överallt. Sånt är till stor hjälp ibland!
"Faffe" Lena och "Fafa" George
Nu har vi käkat och kollat lite julkalendrar. Nu kanske man skulle göra något nyttigt idag med…?
Idun har en egen Pippi-tittar-stol