image

Tänk att kickan funnits i 18 månader nu! Igår. Hon ligger här bredvid mig och sover djupt. Hon är sjuk. Haft virus och ögoninflammation som segar sig. Yosh har lunginflammation och min hals gör ont. Och mitt huvud och mina leder. Men jag har “inte feber” enligt vårdcentralens sköterska. 37.4 är inte feber även om det känns så och termometern aldrig visar mer än 37.0 när jag är frisk.

Nåja, jag skulle bara berätta varför det finns så dåligt med bilder på kickan från senaste veckan. Fast nu när jag tänker efter så är det nog mer för att jag velat öva mig i att lägga ifrån mig telefonen. Jag vill inte ta upp telefonen hela tiden. Jag vill vara med när det händer och ha minnena lagrade i huvudet mer än på telefonminnet.

Idag räknade Idun till tre! Tidigare har hon bara kommit till två. Fast jag tyckte det fantastiska låg i att hon försökte räkna när jag frågade hur många det fanns!

Längsta meningen är “mamma sitta dä!” som yttrades när vi skulle cykla hem från förskolan. “Sitta dä!” är en ganska vanlig mening nu. Man kan nämligen inte läsa bok varsomhelst, heller. Man måste ritualmässigt sitta på madrassen i Iduns rum.

“kasta” är fortfarande jätteroligt. Idun blir glad när hon hittar skräp, för då kan man kasta det i soporna. Hon gör skillnad på vanligt skräp och blöjor. Blöjorna kastar man i skötrummet och övrigt under diskbänken. Sådetså. Hon är väldigt ordningssam. 🙂

Nu ska jag svimma på kudden lite. Man blir ju helt slut för ingenting när man är sjuk!