Här ligger jag på soffan och väntar. Datorn startar långsammare än eurosionen nöter ner Kebnekaise. I sovrummet ligger älsklingarna och sover. Han som egentligen inte vågar vara min älskling eftersom vi inte känner varandra, och hon som fötts att vara min älskling för evigt.
Han var trött och stressad igår. Ville inte besluta något, så jag fick besluta att vi lät oss bjudas in till Simons stuga. Jag glömde amningsnappen hemma, men vi överlevde ändå. Jag ammar ju utan ganska mycket nu i alla fall. Fast andra matningen nu på morgonen gjorde svinont trots amningsnapp. Tänk att det aldrig ger sig, det där!
Det var ändå jättetrevligt igår. Hoppas det kan bli fler gånger!
Jag skulle vilja sova lite till nu, men det verkar inte gå. Jag slumrar väl till lagom till att alla andra vaknar. Det skulle vara lite typiskt mig.