I lördags när jag och Überdarling ätit på Sjätte tunnan kände jag för att betala. Inte bara för att den av oss som kände att sjätte tunnan är dyrt inte var jag (det är ju inte billigt, men så värt det), utan för att jag kände att det var min tur. Jag har blivit bjuden rätt mycket på sistone.
Det som störde mig var att genast skulle det kommenteras på att tjejen betalade och när skulle minsann deras flickvänner betala för dem?
Hallå, kände jag bara. Måste man dela upp varenda nota? Kan man inte få dela på notorna istället? Varför ska folk som säljer saker lägga sig i sina kunders sätt att köpa och betala?
Plötsligt kändes det väldigt ojämnställt, allting. Tydligen borde Überdarling betala varje gång vi äter trots att han studerar och jag har ett jobb. Vart är det rättvist någonstans då?
Maten och stämningen på Sjätte tunnan är helt underbar, så ett par kommentarer kan inte hålla mig borta. Men det är generellt en dålig idé att göra den som betalar illa till mods som sista intryck.
Så, nu har jag sagt det och tänker nu ha en underbar dag! 🙂
Blogg: Vem betalar i ert förhållande? http://t.co/Qu939KFZ #Jmstlldhet #pengar
Var kommentarerna alltså från personalen?
Ja… Jag tror att de trodde de var roliga och jag hade inte sinnesnärvaro nog att skälla på dem.
Som läget står nu så är det oftast min pojkvän som betalar när vi är ute och äter eller hittar på nånting. Jag brukar få vända på varenda öre för att få ekonomin att gå runt någorlunda så ja, ska vi unna oss nåt roligt så är det dessvärre han som får stå för notan. Vilket han inte verkar ha nåt emot, kan jag tillägga.
Men. Jag kan ha nåt emot det. XD
Alltså, det känns ju onekligen ganska dåligt att bli bjuden på saker jämt. Det – eller att man helt enkelt avstår för att jag inte har råd.
Men jag skulle egentligen vilja betala var för sig. Jag hoppas få möjligheten till det igen inom en snar framtid. Så slipper jag känna mig beroende eller få skuldkänslor av olika slag.
Sen kan det ju vara så att min pojkvän gärna vill bjuda mig på vissa saker och det kan man väl unna honom ibland, men jag vill inte vara beroende konstant. Det var mina two cents. 😉
Så länge man båda är överens och det känns bra är det väl ok hursom, tycker jag. Inte så att man MÅSTE dela exakt lika för att det ska vara jämställt…
Det jag mest har något emot är när det ska kommenteras på det. Andra har väl inte speciellt mycket med andras ekonomi att göra?
Egentligen bryr jag mig nog inte om kommentarerna heller egentligen, utan det faktum att de visar att personen som fällde kommentaren brydde sig och lade märke till hur vi gjorde, samt drog en massa felaktiga slutsatser.