Stress gör mig dum

I det här tillståndet, när allt liksom skulle varit klart igår har jag inte tid att läsa långa artiklar. Jag slutar dock inte att hitta dem, men jag länkar bara till dem, i förhoppning att jag någon gång ska följa mina egna länkar och läsa. Nån gång när jag har tid. Nån gång när jag inte är så trött att min hjärna inte är i stånd att ta in ny information eller dra vettiga slutsatser av det jag läser.

Den här artikeln om Higgs partikel verkar jätteintressant. Men jag länkar bara till den utan att ha förstått innehållet och hoppas att jag kan läsa senare.

Nån söndag, kanske. Då har man ju tid.

Hur hamnade jag egentligen i det här tillståndet? Hur kommer det sig att fast jag skurit bort både politik och författande har jag fortfarande ingen tid? Eller ro.

Hur kommer det sig att alla saker som borde vara gjorda bara ligger som en stor oformlig hög i min hjärna? En hög jag inte kan plocka ut delarna ur när någon frågar, vilket gör att folk bara står och undrar vad det egentligen är jag är så stressad över.

Ja, jag vet ju inte. Men jag är helt stressad och har inte tid att göra en punktlista.

Istället sitter jag fast i ett “jag har inte tid”-tillstånd och får absolut ingenting gjort. När jag tänker efter har jag nog fungerat så sedan högstadiet nån gång. Eller gymnasiet i alla fall. Jag minns att jag räknade ut hur mycket vi förväntades plugga då. Lärarna i varje ämne ville att vi skulle lägga en halvtimme om dagen efter skolan på deras ämne. Vi hade typ 10 ämnen i taget. Det blir 5 timmar, efter att ha åkt hemifrån vid 7-tiden, kommit hem vid 18-taget och ätit till ca 19. När skulle vi sova och ha fritid? Resultatet blev såklart att man inte gjorde några läxor alls, eller valde ut ämnena som var intressanta.

Det är nog det där urvalet som ska göras nu också… och det urvalet jag gjort hittills är tydligen inte tillräckligt. *suck*

Kan det vara så att valen jag gör inte är baserade på vad jag egentligen vill?