Det är inte riktigt lika illa som på bilden, men i helgen har jag mest varit tvungen att vila och bli omhändertagen. Pojkvännen var ju här och vi skulle till Kirsi på party, men det blev inget av med det.

Min supergulliga pojkvän har mått dåligt för att han varit så långt bort och inte kunnat ta hand om mig när jag mått dåligt. Först var jag ju deprimerad och sedan sjuk. Så jag var snäll och lät honom göra te och handla åt mig. Sen sov jag i hans knä när vi tittde på Bones tillsammans. Han lärde mig göra super-te också. Det var jag som kallade det för det, för det hjälper verkligen mot halsont och annat djävulskap.

Jag tror att den där tröttheten i kroppen jag gått runt med inte var kopplad till depression som jag inbillade mig, utan till denna förkylning eller vad det är. Det är ju skönt att veta att man inte är fullt så sjuk som man trodde… i huvudet alltså.

Fast han föreslog också att jag kanske är bipolär, för det verkar så. Jag trodde alla hade humörsvängningar? Eller fast… jag vet ju att jag inte är som alla andra. Jag vet att alla andra inte startar ett företag på en och en halv vecka och sedan blir handlingsförlamade månaden efter för att någon är taskig mot dem på telefon. Det är liksom lite hysteriskt.

Jag försöker känna efter om jag är glad eller ledsen just nu och kommer bara fram till att jag inte är något av dem. Mest seg efter min tupplur nyss.

Nu kanske man ska spela lite mer Sims 3 så att jag är förberedd om tusen år (nästa månad) när Sims 3 Pets kommer ut.