Det fungerar. Vem hade trott det? Ja, alla som känner mig, antagligen. Eftersom jag är tävlingsinriktad och statistik-nörd till tusen fungerar det galet bra för mig att vara med i Nano. Jag trodde ju inte det. Jag var skeptisk och trodde att jag skulle göra det, fast på mitt eget sätt ochi min egen takt. Jo, hej du! Eller så tilltalade diagrammet över mina ord mig så mycket att jag inte kunde sluta stirra på den där linjen som talade om för mig hur mycket jag borde ha skrivit idag. Och för att komma över den satte jag mig ner och skrev allt jag orkade.

Och när man ägnar sig tillräckligt mycket åt någonting hamnar man i flow. Tiden försvinner och man vaknar plötsligt upp och undrar vad som hände. Och så kan man inte sluta tänka på det man håller på att skapa när man håller på med annat. Det var precis vad jag behövde.

Den här bilden har ingenting med texten att göra.

Faktum är att principen fungerar så bra på mig att min hjärna genast börjar fundera på vad mer man kan använda det för. Att ägna en månad till att skriva ett utkast till en bok är ju precis lagom tid. Det är ungefär så länge jag gillar att snöa ner mig i någonting. Jag är sån. Jag snöar ner mig. Sedan tröttnar jag. Så nu försöker jag bestämma vad som ska vara nersnöat i Januari. För December är ju jul-stök och julklappsinköp och så vidare. Att tro att man kan färdigställa någon form av projekt då bäddar bara för bråk.

Men går det att använda på annat? Musikskapande? Det var över ett år sen jag gjorde en låt, och det beror på att jag inte ägnar mig åt det längre, så det går inte. Om jag satte mig ner två timmar om dagen och skapade skräp i en vecka skulle jag kanske kunna skapa något bra till sist.

Programmering? Javisst. Det skulle funka.

Frågan är bara hur man skulle mäta att man gjort det man ska. Det går väl inte att mäta riktigt när man gör musik, så där kanske man bara får mäta hur länge man sitter med det. Med programmering kanske man kan mäta rader. Det skulle vara helt galet, men jag blir lite sugen på att prova.

Program jag skriver blir sällan klara. Det finns alltid algoritmer som inte är optimalt skrivna och funktioner som kan snyggas till. Och så alla de där sakerna man kan lägga till…

Om jag fokuserade annorlunda kanske jag kunde skriva färdigt något halvbra som kunde rättas till sedan. Som sedan kunde bli bra. Varför inte?

Vi får se när Januari kommer!