Kreativitet skapar mer kreativitet

Min förra post handlade om att jag inspirerades av en bild. Den trängs nu med alla bilder jag redan hade i huvudet. Men är det så trångt? Nejdå. Ju mer man stoppar in i en människas huvud, desto mer får plats. Tills man får en hjärnblödning och dör, som min farmor häromdagen. Nä, jag vet inte hur jag ska hantera det ännu. Har fullt upp med att försöka bli frisk och alla ord jag ska skriva. Antagligen hjälper de mig på något sätt.

Men för att återgå till ämnet; musik! Det går mycket bättre att skriva med musik i öronen. Eller så känns det bara så, men trevligt är det.

En titt på Last.fm talar om för mig att jag igår lyssnade på bland annat nedanstående.

C418
Paniq
Mosaik
Mig själv
Infected Mushroom

Vilken ondskefull fildelare jag är! Jag har ju flattrat i alla fall. Men jag minns inte om jag har köpt just the Gathering av Infected, som var den jag drog hem lite snabbt. För den är bra. Jag har köpt andra skivor som jag inte uppskattar lika mycket. Dum konsument. Får väl åtgärda det senare.

Nu håller jag på att dra hem mer musik av Mosaik, för jag gillade Leandi. Varför går det inte att Flattra de individuella skivorna?

Poängen är att kreativt skapande nästan alltid blir en källa till inspiration för andra. Oavsett om det ger associationer i någons huvud, styr bort tankarna från villospår eller om det bara ger den som konsumerar det skapade en känsla av “jag kan nog bättre”. Det senare vill man naturligtvis inte tänka på medan man skapar, men i efterhand, när någon berättar att just ditt verk fick dem att sätta sig ner och göra det där de bara hade funderat på att göra innan, så lovar jag att det känns allt annat än misslyckat.

Det är därför man inte ska vara alltför rädd att dela med sig av något som inte är helt färdigt. För att det kan inspirera andra att skapa, och kanske man får hjälp med att göra det färdigt?

På skymning hittade jag en massa “shorties“. Väldigt kul och inspirerande. Jag är inte säker på hur jag hamnade där. Kan jag skylla på Flattr, tro?

Jannes projekt (som jag länkade till ovanför) är ganska intressant. Det är alltså det första utkastet av hans bok som ligger ute. Nu är han i full färd med att skriva ett utkast till, eftersom det är Nano nu. Men tänk att lägga ut något så ofärdigt? Det skulle jag aldrig kunna göra! Jo, eller så kan jag eftersom jag skapade Berättelse.se och fortfarande inte har någon aning om vart det ska ta vägen. Kunde ju ha skrivit på den på nano, men det passade sig inte, tyckte jag.

Sen har vi ju bloggen. Vad är det för ett konstigt projekt nu då? Blir det någonsin klart? Eller är det bara ett oändligt antal utkastade idéer som försöker få fotfäste i cyberrymden? Några av dem kanske lyckas. Och det här inlägget, sedan! Maken till ofärdigt svammel… ja, och nu tänker jag dela med mig!