Under min semester började jag vid ett tillfälle prata politik med min mor. Det är nästan alltid en dum idé, för hennes och min syn på samhället är helt oförenliga. Tro mig, jag har försökt förklara. Nu ifrågasätter hon mitt val att engagera mig i ett parti som har så liten chans att komma in i riksdagen. Hennes ord, inte mina. Vad hon inte förstår är att jag inte gör det för att “komma in”. Jag gör det för att förbättra den värld både hon och jag lever i. I vissa fall för att behålla det vi fortfarande har som är bra.

För att förklara tog jag upp att det numera är olagligt att avbilda lättklädda barn överhuvudtaget, som jag har förstått det.

Projo länkar till polisens hemsida och passar samtidigt på att rita en teckning. Lika elakt som att rita en teckning av Muhammed, antar jag.

“Är tecknat eller animerat barnpornografi?
Digitaliserade tecknade och animerade bilder och filmer som skildrar barn i pornografiska sammanhang är att betrakta som barnpornografi. Förbuden mot skildring och innehav gäller inte den som tecknar eller målar en sådan bild om den inte görs tillgänglig för andra.”

Misa Amane från Death Note

På ett sätt kan jag förstå tanken bakom det hela. Men saken är den att det slår så fruktansvärt fel. intervjun Oscar Swartz gjort med “Barnporrdömde mangamannen” säger en hel del.

“Jag ringde upp honom för att få mer detaljer och kan konstatera att alla nu löper en icke försumbar risk  att få sina liv upp- och nedvända. Staten kan komma och ta din dator när som helst.

Åsa förklarar med exempel, och Anders påpekar att enligt denna tolkning av lagen så ger Bonnier barnpornografi.

“En av bilderna som togs upp i målet kommer från den kända manga-serien Love Hina som givits ut av Bonnier Carlsen förlag i Sverige och finns på flera svenska bibliotek – te.x. Umeå stadsbibliotek.

Vi vet ju att det inte är så. Vettigt folk vet det. För bilderna är inte tänkta som barnporr. De är faktiskt inte ens tänkta som porr. De berättar en historia, och om läsaren blir upphetsad är det för att läsaren är sådan. Vi kan inte ta bort allt som eventuellt skulle kunna väcka anstöt i samhället. Eller?

Tänk dig en sådan värld. Barn får inte bada på stranden, för de är ju nästan nakna då, och tänk om en av de vuxna som är där är pedofil? Den sexiga underklädesreklamen går fetbort, för ser hon inte lite ung ut med all den där retusheringen? Det låter kanske inte så illa, men tänk på att du inte får behålla bilderna på dig själv som barn badandes (jag har iaf såna) för tänk om någon annan ser dem? Och hur långt ska vi gå? När vi städat bort alla filmer med unga flickor (min mor tyckte att det var rätt att Blue Lagoon blir olaglig) och tagit bort allas semesterbilder, börjar det inte rycka lite i lagstiftarnerven igen då?

För vad GÖR dom där därborta? Hånglar dom? Är dom verkligen över 18?

Sasuke och Sakura från Naruto

Men utöver denna hysteri av anständighetsmani är det en sak som gör mig väldigt illa till mods. Mina datorer är mina verktyg för skapande och för att spara mina minnen. Min musik, mina texter, mina semesterbilder och så vidare. Om jag är misstänkt (vilket jag borde vara efter den här bloggposten) för att eventuellt ha olagliga bilder på en av datorerna, då är det tydligen i enlighet med lagen att ta ALLT. Och inte får man tillbaka det hela heller.

…de säger att enligt svensk lag förverkas hela disken även om det bara skulle finnas en bild på den. Man kan bli av med allt man har, all data, åratal av ansträngningar.

patrikhson uttycker det ganska bra på Twitter:

“RT @patrikhson: Bil får knappt tas från de som kör utan körkort. Dator ska vara liknande, extremfall: stoppa brottslig verksamhet. #absurt”

Min mor och jag blir nog aldrig överens om det här. Men jag måste inte övertala alla. Bara de flesta. Det kommer alltid finnas de som inte förstår.

Ovan har jag lagt in två bilder. Den ena kommer från serien Death Note och den andra från Naruto. Ingen av de serierna handlar om sex, men ibland krävs avbildningar som nu är olagliga i Sverige för historien. Ska dessa nu förbjudas? Tänk lite på vad det innebär att censurera kultur för mycket.