Känslor…

Nu kan man slappna av igen. Nu när valet är över kan man plocka runt med alla känslor som man trängt bort för att de helt enkelt inte funkade att hantera mitt under valrörelsen. Oj. Det fanns lite att jobba med.

Jag hade en plan. Och jag försökte envist hålla mig fast vid den. Men någonstans halkade jag snett och nu får jag betala för det.

Det var meningen att jag skulle hitta meningen i mitt eget liv och lära mig att leva för mig. Inte för någon annan. Veta vad och inte vem som gör mig lycklig och vart jag vill komma. Har man bara målet i sikte så verkar det som att man får med sig andra.

Syrran skulle vara singel och jag skulle inte skaffa någon pojkvän. Ja, pojkvän hade jag väl aldrig, men någonting hände och det kändes som att det var åt det hållet saker och ting var på väg, fast jag försökte hindra mig själv. För jag var ju inte klar. Jag skulle ju hitta mig själv innan jag hittade någon annan.

Sedan märkte jag att saker inte gick åt det håll jag ville. Sedan fick jag höra det jag redan anade. Aj. Och jag vet att det var helt självförvållat för jag visste ju att jag inte var redo för det. Jag deklarerade för min syster för flera månader sedan att innan jag kommit dit jag ville i min personliga utveckling skulle jag aldrig kunna vara tillräcklig för den som skulle vara god nog åt mig. För jag vill ha en hel del. Och då är det ju inte mer än rätt att den som är allt det jag vill ha ska få minst lika mycket tillbaka.

Sen finns det andra saker som spelar in, och om jag hade gjort som jag bestämt så hade allt hamnat i ett annat läge. Förbannelse över min dåliga timing!

Men men, imorrn är det öl-drickning med de underbara piraterna. Pitcher’s klockan 18, och jag hoppas alla är kvar tills jag kommer dän från jobbet. Med dem kan jag vara mig själv och det räcker och blir över, verkar det som. Det känns i alla fall skönt!