En gång på tiden hade jag en massa drömmar. Drömmar som jag trodde att jag kunde uppnå. Nu vet jag ingenting, men gör det bästa av vad jag har framför mig och trivs ganska bra med här och nu och de kortsiktiga mål som jag strävar efter.

Men drömmar har jag inga kvar. Jag har minnen av vad jag vill. Men jag känner inte för dem längre.

Satt och pratade med Micke igår och kom fram till samtidigt som jag sa det, att så många av mina drömmar har krashat och blivit till ingenting.

Nu har jag lixom gett upp.

Jag vet att jag inte kommer få en massa saker som jag skulle vilja ha, och jag har blivit ok med det. Men det innebär något annat också, som jag inte är ok med.

Det innebär att jag inte har någon stark dröm om vart jag vill hamna, hur jag vill bo eller vad jag vill ha. Jag rycker på axlarna åt världen och det enda som är viktigt är att göra det jag har framför mig så bra jag kan. För det är det närmsta jag kommer.

Känns som att jag tog en wrong turn nånstans för att hamna här. Men det var det som verkade vettigast just då. Det jag var tvungen att göra för att överleva.

Oj, det lät dramatiskt. Men så är det ju. Man gör saker för att överleva hela tiden, fast man inte är i närheten av att dö.

Ne, nu ska jag duscha. Ni kan ju beundra det här så länge, som jag slängde ihop mest för att jag kunde. Om jag inte gjort massa buggar ska man kunna hitta alla dubletter av domännamn i en text men bara av domännamn… Användningsområde? Jadå! =)