Jag har en helt orealistisk syn på allt jag vill hinna med. Men planen för mitt liv innefattar ändå att jag utöver jobbet (som jag stortrivs på) ska hinna med sakerna. Här är de punkter jag kommer på såhär off the top of my head:

  • Köpa ny dator
  • Skaffa lägenhet
  • Skaffa regelbunden ridning någonstans där jag trivs
  • Hälsa på i Jokkmokk
  • Ta ner folk från Jokkmokk på besök
  • Fara till Stockholm och kompisarna där fler gånger
  • Festa mer
  • Njuta av livet mer
  • Göra färdigt hemsidan
  • Göra färdigt mina hemliga projekt
  • Göra mer musik
  • Göra fler program
  • Sticka klart koftan som jag startade i somras
  • Sticka fler grejer
  • Virka färdigt filten som aldrig vill bli klar
  • Virka andra grejer
  • Spela datorspel NÅN gång iaf!
  • Prata med fler kompisar i telefon
  • Träffa fler kompisar IRL

Japp! Jag tänker hinna med det och ändå inte behöva sluta hänga med på innebandy med jobbkompisarna på tisdagarna.

Och såklart är detta bara den kortsiktiga planen. Långsiktigt ska jag bland annat antingen skaffa man och barn och villa och hela det kittet, eller så ska jag skaffa ett gäng katter och en villa och sätta mig i en gungstol på altanen och sticka. Och fräsa ilsket till alla som undrar om jag stickar åt barnen.

I ett ännu längre perspektiv ska jag bli en gammal tant som låtsas att hon är en sur kärring och går jättelångsamt med sin breda rullator mitt på trotoaren och med flit knuffar till ungdomar som försöker ta sig förbi. Och så ska jag raljera om den stressade ungdomen som inte har vett att ta tillvara på livet. Och naturligtvis tråka ut folk och fä med utläggningar om hur allt var bättre när jag var ung och att dagens ungdomar har helt spejsade värderingar. Ja, för spejsig kommer vara ett adjektiv som bara används av gamlingar då, förstår ni.

Det är bra med visioner. Fast jag får nog passa mig, för det där med man och barn är inte alls lika lätt att visualisera som gungstolen eller rullatorn. Och man faller ju åt det håll man lutar…

Flattr this!