Jag fick ett meddelande på zoonen om att det var tråkigt med Åzkar och att han var söt på bilderna. Jag kom på att jag skulle ladda upp lite bilder på honom när han var större där med. Vilken idioti. Som om jag skulle kunna göra det utan att öppna det sår som slets upp i mitt hjärta när han dog… Jag tror inte att jag någonsin kommer vara ok med att han är borta. Det var så jävla fel att han dog. Jag tror inte jag någonsin kommer acceptera det som hände.
Men nu måste jag göra mig iordning. Jag TROR att jag skulle till stallet en timme tidigare idag. Men jag minns inte. Vill inte vara där för tidigt. Men hellre göra sig iordning för tidigt än komma försent! Ingela har inte haft sin telefon på på hela dagen, så jag har inte kunnat ringa (hallå! Jag har försökt TVÅ gånger! Det är mycket för att vara jag med min telefonskräck)…
*sopar in all ledsenhet under en stor tjock matta i mitt huvud*
(kom sedan inte och fråga varför jag är så luddig i skallen)
Åzkar var en veldi fin katt og ä blir så trist når ä vet at du e så trist.
Tiden leger alle sår, men da må man også ta i betraktning på hvor lang tid man brukte på å bli kjent med Åzkar (i mitt tilfelle Terrie…) og regne med at det kanskje tar en tilnärmet like lang tid för ALLE sår er leget…. det er min teori ihvertfall.
Imens så må man bare ta alle tårer og sorg som dem kommer, og ikke engang pröve å dytte dem bort, for da blir man aldri ferdig å sörge.
For tross alt så blir jo minnene svakere for hver dag som går og snart er d bare de gode, söte glansbilde minnene som ikke gjör vondt som sitter igjen…..snart….?
Ä er veldig, veldig glad i dä, Johanna!
Jo, jag vet att jag inte ska sopa under mattan. Inte egentligen. Men jag skulle till stallet, och jag ville inte sitta på hästen och grina… Har iofs aldrig hänt förr, men man vet aldrig. =)
Sen så vill jag tro dig, men nu känns det som att det går inte att få det helt bort. Därför att jag är helt ok med att Grålle dog. Vår katt i Hölö som blev 15 år. Jag älskade den katten också, men när han dog visste jag att han haft ett långt gott liv där han fått göra vad han ville nästan hela tiden (han fick inte vara på bordet och sno våra räkor… fast han gjorde det iaf ibland).
Men med Åzkar… Jag ville att han skulle få mycket mer än vad han fick. Han var så ung, han borde inte ens ha vetat att det finns död i världen… förutom för mössen, då. En sommar i det fria är alldeles för lite för ett helt liv…