Nu är jag trött på oförstående vuxna som tror att en massa regler och straff ska göra saker bättre i skolan. Det senaste påhittet är att man inte får tala andra språk än svenska i skolan (jag tror det endast är en eller ett fåtal skolor som infört detta hittills), vare sig det är på rast eller lektion. Är det någon som sett filmen Elina? Var det någon som tyckte att det var bra regler i den skolan?
Jag tycker det är idiotiskt. I min skola hade vi en(!) person som talade ett annat språk förutom svenska på mellanstadiet. Min fröken tyckte det vore roligt om vi alla lärde oss lite av det språket, så vi fick finska glosor varje vecka. Jag har glömt de flesta nu, men jag tror det var ett bättre sätt att närma sig det hela.
Ok, på denna (dessa?) skola det nu handlar om är det många som talar samma språk som modersmål, och de svenska eleverna förstår ju inte när de sätter igång och pratar med varandra. Men är det ett problem? Inför hemspråksundervisning och lär de svenska barnen lite av de nya språken!
Nu hörde jag precis på radion att en av flickorna sagt ett ord på albanska till sin kompis, för hon visste inte vad det hette på svenska. Därför ska de ringa hem till hennes föräldrar. Gissa vad jag skulle säga om jag var hennes förälder? Något i stil med “Jag vill inte att min dotter glömmer sitt ursprung. Om hon använder sitt modersmål är jag stolt över henne”. Sedan skulle jag överväga att byta skola till mitt barn.
Sedan tror jag inte att förbud är vägen att gå om man har problem med ordningen. Förbud och bestraffningar gör bara folk arga. Dessutom är det respektlöst att vägra någon tala vilket språk den vill med sina kompisar. Visst kan det vara respektlöst att stå framför någon som inte förstår och tala uppenbart om den på ett annat språk och det finns säkert andra tillfällen då det är olämpligt. Men är det inte bättre att hjälpa elever än att införa nolltolerans?
Men nu till uppmaningen: vad säger reglerna? Inga andra språk än svenska i skolan? Vägra tala engelska på engelskalektionen! Vägra tala tyska på tyskalektionen! Visa hur urbota dumt det är att förbjuda språk!
Skojar du? Detta låter ju som ett April skämt (eller luktar ju skämt iaf)…
Jag hörde på Rapport igår att lärarna kommer att få rätt att beslagta mobiltelefoner och MP3 spelare på lektionstid om de anser att det är störande, vilket jag kan förstå, men att förbjuda andra språk? Välkommen tillbaka till Nazi tyskland är allt jag säger…. där förbjöd dom all annat språk än Tyska och Engelska i offentliga byggnader och platser…
Vilken källa har du för detta? (hehe, sorry, är alltid källkritisk)
Ja, det var ett bra tips. Tror jag ska ringa till Ring P1 och tipsa om det.
Källa: DN och P3. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=608003
Där ser man… den skolan har ju varit i hetluften många gånger… Detta gör det ju inte mindre hett om örona på dom…
Hej!
Det du skriver här är oerhört viktigt.
Jag är krönikör för Kristianstadsbladet och har just idag en krönika om samma sak i tidningen.
Eftersom man inte lagt ut krönikan i nätupplagan så får du den här istället:
”Jag är inte en hel människa”, sa hon.
”Jag fick inte tala mitt språk och nu har jag glömt så mycket. Det finns ett tomrum, jag saknar något som jag inte förmår sätta ord på.”
Det fanns en tid då samer i Sverige förbjöds att tala sitt eget språk i skolan. Eleverna skulle tala enbart svenska. På 1960-talet trodde man att det var farligt att lära sig två språk samtidigt och många samiska barn hindrades från att lära sig föräldrarnas språk. Barnen berövades sitt eget språk – de berövades en del av sin personlighet, en möjlighet att uttrycka sitt djupaste jag. Även kyrkan har del i skulden då den under olika tider haft ansvaret för skolan. Kyrkan har bett om förlåtelse för detta övergrepp. Man har insett att det var ett misstag att förbjuda språket, eller språken – det finns flera olika samiska språk och även andra minoritetsspråk har varit förbjudna.
Idag har vi en lagstiftning som skall skydda minoritetsspråken i Sverige. Den har kommit sent, men förhoppningsvis skall den rädda språken kvar – språk som inte talas dör snabbt ut.
Tydligen är det svårt för nya generationer att lära sig av historien och inte göra om sina misstag. Idag höjs allt fler röster för att invandrarbarnen skall hindras att tala sitt modersmål i skolan – inte bara på lektionerna utan även på rasterna.
Vår personlighet, vårt ursprung uttrycks till stor del genom vårt språk, genom sättet att tala och uttrycka sig. Den som av olika skäl förlorar sin förmåga till detta uttryckssätt, genom skada eller förbud, förlorar en stor del av sig själv – en bit av sig själv som det kan vara svårt att hitta tillbaka till, om inte längre språket finns.
Det är inte farligt att lära sig två språk. Tvåspråkighet är istället en rikedom, något att värna om. Den som kommer till ett annat land och skall lära sig leva i det landet måste lära sig och förstå landets språk. Den som förstår språket förstår bättre det nya landets kultur, det nya landets människor och sociala struktur. Den som snabbt lär sig det nya landets språk får lättare att anpassa sig i det nya samhället, lättare att klara sig i kontakten med andra människor och myndigheter. Därför är det naturligtvis viktigt att man sätter in ordentligt med resurser så att barnen verkligen lär sig svenska i skolan och motiveras till att lära sig det.
Men för den skull kan man inte hindra barnen från deras eget språk, det första språket – modersmålet.
Kanske blir det lugnare och bättre på stökiga skolor om språk förbjuds, jag vet inte. Men kan det inte få andra konsekvenser? Finns det inte något annat sätt att skapa lugn? Ligger problemen just i språken, eller någon annanstans?
Jag vet inte.
Men jag vet, eller tror mig veta, att modersmålet är hjärtats språk.
Den som inte längre har sitt hjärtas språk
får svårt att tala trons ord,
svårt att tala kärlekens ord.
Den personen får svårt att uttrycka sin glädje och sin sorg, sitt hopp och sin längtan.
Modersmålet är sångernas, sagornas, känslornas språk.
det är måhända en barnslig kommentar men jag står till fullo för den! visst är det bra med språkkunskaper. sverige som litet land med stort behov av omvärdeskontakt behöver invånare med bra språkkunskaper – där är vi på samma nivå. det lustiga i det är det här snacket om modersmålsundervisning – vara stolt över sina rötter!
Om jag flyttar till Tyskland för att starta ett nytt liv med nya förutsättningar krävs det att jag lär mig tyska för att kunna kommunicera med kollegor, handla mat, träffa vänner etc. Det finns inget sådant tänk här! Förklara för mig varför en sargad familj från ett krigshärjat Jugoslavien ska komma hit och hålla på sina seder och traditioner? Varför ska muslimska skolbarn från familjer som flytt krig och förföljelse ha egna lovdagar därför att deras religion säger så – religionen som i första hand skapade deras problem?
Om man är så kåt i ens hemland och hemlandets traditioner – men stanna kvar där och kämpa för det på plats istället för att tvinga ett nytt samhälle anpassa sig efter er!
Men Vidde, att man ska anpassa sig och lära det nya landets språk och traditioner behöver ju inte betyda att man helt ska sluta vara den man är. Om vi bara tänker på språket och inte blandar in seder och traditioner… Vad är det som hindrar att man kommer ihåg sitt modersmål även om man lär sig ett nytt språk?
ja du johanna.. det är väl just det – varför? varför lära sig ett modersmål för ett land man inte har för avsikt att återvända till? men visst – läs modersmål, men inte för mina skattepengar!
Folk är så himla snåla med sina skattepengar… Tänk om folk var lika snåla med resten av sina pengar en lönehelg… 😉
Kanske en bättre lösning vore att erbjuda modersmålsundervisning för dem som vill. En del kanske inte vill. Men jag tror att det är viktigt att bevara sitt ursprung. Om jag flyttar utomlands någon gång för att jag måste (annars kommer jag inte att göra det), då kommer jag vilja minnas allt som har med mitt svenska arv att göra.
Och där jag bor nu bor det många samer. Säg till dem att ursprung och språk inte är så viktigt… De kommer bli arga, skulle jag tro.