Verkligheten hinner ikapp en. Det är ett ton saker jag borde göra. Men jag vet inte vart jag ska börja eller hur. Så istället gör jag ingenting. Och sedan får jag panik för all tid som inte blivit använd. Känner igen känslan. Haft den förut. För många gånger. Varför är jag så dålig på att ställa mig upp och gå och göra… vad som helst? Jag har tänkt gå ut och gå, men jag hinner nog inte innan solen går ner, så långsam som jag är…
Ja du, du är nog inte ensam med den kännslan, har den själv, speciellt nu när jag är hemma och sjuk, bara tanken på allt slit och jobb som ligger och väntar på jobbet gör en ju ännu sjukare, läskig känsla som man haft allt för många gånger… blä…
Ja, fast det känns som att när jag känner så är det för att jag är mycket långsammare än alla andra är när de känner så… Jag hoppas det inte stämmer.
Neeeh, det stämmer nog inte, för den känslan får jag med, tror det hör till så att säga.