Jag trodde vi redan hade haft den här debatten färdigt. Johanna tipsade om den här artikeln.
Visst! Det finns de som “spelar data” när de borde göra något annat. När de borde gå ut och röra på sig, när de borde göra läxorna och så vidare. Men det är inte dataspelets fel. Faktiskt. Om en tolvåring inte gör läxorna tror jag det beror mer på föräldrarna och barnet. Hade barnet inte haft en dator hade det gjort något annat i stället för det de borde.
Och det är inte det som är problemet heller. Inte för mig. Det är det att hela samhället tittar på datorer som någonting fult och farligt. Någonting som kan dra ner en i skiten. Varför då? Är det bättre att vara beroende av alkohol än att vara beroende av att träffa sina kompisar? För det är faktiskt det det handlar om för många. Sitta på ventrlio (eller ingame-voicen, som inte finns där av en slump) och prata med sina kompisar medan man spelar mot dom.
Allt handlar faktiskt om gränser. Om att säga att dataspelet (observera att det inte är datorn jag pratar om nu) är kul, men nytta kommer före nöje. Gör dina läxor så får du spela sedan. Om du har rört på dig idag.
För jag tror det är den enda faran. Barnen har gått från att springa runt till att sitta still. Och det är verkligen inte hälsosamt. Spelandet borde faktiskt vara någonting man avstår från tv:n för att göra. Chattandet avstår man från telefonen för att göra (för man hinner prata med fler på mindre tid genom att chatta). Man borde inte avstå från att göra saker med kompisarna för att spela med dem. DÄR ligger problemet. För man kan inte bada med kompisarna om de bara spelar.
Men som vanligt ser folk inte det verkliga problemet. De ser allt i svart på vitt. Lille Pelle har blivit fet/misslyckats i skolan/inte haft en tjej. Så var det inte på min tid. Pelle har en dator, det hade inte jag. Det måste vara datorns fel. Kasta ut den, så blir allt bättre! Gah.
Tags: dataspelsberoende hysteri problem