Jag är irriterad hela tiden. Idag berodde det på att jag inte sov så mycket inatt eftersom katten väsnades hela natten. När jag äntligen somnat ringde en strump-försäljare, och så var hela dagen paj.

Men jag tror det ligger mer i det hela. Jag går nämligen och stör mig på att jag inte känner någonting för två saker som jag gått och velat så himla länge. Det ena är att vi ska starta företag, och det har jag ju velat längre än jag minns, egentligen. Jag har pratat om det hur länge som helst, och det var ju typ därför vi flyttade. Men nu är det som att jag inte bryr mig. Och jag fattar verkligen inte varför. Det är inte det att jag inte TYCKER att det spelar någon roll. Det är bara det att känslan jag förväntade mig inte infinner sig.

Det andra är att jag äntligen tagit mig upp på hästryggen igen. Jag har velat det också så himla länge. Inte lika länge, men hästar har alltid varit en del av mitt liv, och det har känts helt fel att de inte varit det under detta årtusende. Och nu har jag äntligen hittat någon att åka till stallet med, och det gick så bra att rida. Men jag KÄNNER ingenting! Jag borde ju vara glad! Sara räknar ner dagarna till måndag, då vi ska till stallet igen. Jag säger bara “justja”. Varför det? Varför är jag inte uppspelt?

Vad är det för fel på mig?