Jag är irriterad hela tiden. Idag berodde det på att jag inte sov så mycket inatt eftersom katten väsnades hela natten. När jag äntligen somnat ringde en strump-försäljare, och så var hela dagen paj.
Men jag tror det ligger mer i det hela. Jag går nämligen och stör mig på att jag inte känner någonting för två saker som jag gått och velat så himla länge. Det ena är att vi ska starta företag, och det har jag ju velat längre än jag minns, egentligen. Jag har pratat om det hur länge som helst, och det var ju typ därför vi flyttade. Men nu är det som att jag inte bryr mig. Och jag fattar verkligen inte varför. Det är inte det att jag inte TYCKER att det spelar någon roll. Det är bara det att känslan jag förväntade mig inte infinner sig.
Det andra är att jag äntligen tagit mig upp på hästryggen igen. Jag har velat det också så himla länge. Inte lika länge, men hästar har alltid varit en del av mitt liv, och det har känts helt fel att de inte varit det under detta årtusende. Och nu har jag äntligen hittat någon att åka till stallet med, och det gick så bra att rida. Men jag KÄNNER ingenting! Jag borde ju vara glad! Sara räknar ner dagarna till måndag, då vi ska till stallet igen. Jag säger bara “justja”. Varför det? Varför är jag inte uppspelt?
Vad är det för fel på mig?
För det första: glöm det där med att starta eget. Lessen, men i dagens samhälle är det ett säkert sätt att bli ruinerad och för evigt hamna i fogdens register. Om du inte hade tänkt dig att bilda ett fastighetsbolag förstås…
Vad gäller hästen, så hoppas jag att du kan förmedla till dina ryttarkollegor informationen att de/ni inte skall rida på upptrampade gångvägar.
Som hundägare, vilken ägnar en dryg timme per dag åt att rasta hunden, så kan jag bara säga att jag svurit ve och förbannelse mer än en gång åt alla dessa hästtjejer, som tydligen tror att de måste följa samma ridvägar som om de gick omkring med lågskor.
Hästar är väl terränggående med såväl 4WD, anti-sladd och alla andra trebokstaviga akronymer inbyggda? Så varför envisas med att konvertera våra (vi människor) upptrampade stigar till lervällingar?
Om du har problem med vart folk rider, så är det inte mig du ska skälla på. Jag rider inte privat, så om jag rider ute i naturen så är det bakom en ridlärare. Jag litar på att alla ridklubbar i Sverige är beroende av ett gott samarbete med omgivande markägare. Eftersom jag bara satt min fot i Jokkmokks ridklubbs stall en gång kan jag inte tala för dem.
Angående det där med företag: Om man inte har några lån, hur kan man då vara skuldsatt? Jag är väl medveten om riskerna med att inte ha koll på ekonomin. Det är därför vi går en ekonomikurs nu och planerar att skaffa oss så många rådgivare som möjligt vad det lider. Det värsta som kan hända är att vi inte tjänar några pengar, och det i sin tur innebär att vi blir tvugna att träffa svärföräldrarna och äta deras mat… =) Det är inte så illa. Den är god.
För övrigt tycker jag att det är lågt att skälla på någon som just skrivit ett blogginlägg om att hon är ledsen.
Förlåt Vidde, det var absolut inte min mening att skälla på dig! Skönt att det gick så snabbt för dig att bli glad igen trots mitt klumpiga sätt att uttrycka mig.
Vad gäller det där med företag, så ville jag bara säga, att det inte är många som på fullt allvar inser vilket ekonomiskt risktagande det innebär att starta eget, särskilt enskilt bolag.
Men eftersom du tydligen förbereder dig ambitiöst, och om du dessutom har en sund affärsidé, så kan jag bara önska dig lycka och välgång. Kom bara ihåg att inte lägga ut mera pengar på något, än vad du har minst 200% täckning för.
Ursäkten godtages. Men hur menar du med 200% täckning? Menar du att man ska vara förberedd på att betala skatt på allt man äger innan det är avskrivet, eller är det någon lurig regel du tänker på nu? =)
Hehe, nä ingen lurig regel, utan fastmer dyrköpt erfarenhet.
Om du till exempel behöver köpa in en dator, så är det frestande att ta den på avbetalning. Men efter ett tag enligt den principen, så fastnar man lätt i skuldfällan.
Man måste alltså sköta sin budget ordentligt, och veta säkert att man verkligen har de pengar som behövs för en investering. Och med säker menar jag då alltså att det inte räcker med 100% (eftersom det alltid uppstår oväntade utgifter) utan man bör ligga på minst 200% för att vara säker.
Jokkmokk förresten? Då har du kanske passerat Harads en och annan gång? Där har jag ett hus (rött tvåvåningshus på vänster sida alldeles efter kyrkan), med ledig lägenhet ifall du skulle känna för att flytta närmare Boden någon gång. 🙂
Nej tack. Trivs hur bra som helst i villan vi bor i nu.
Avbetalning… ja, det kan ju kännas frestande ibland. Men det får nog vara till något dyrare än en dator isf. Jag kör efter principen att datorn jag har får duga tills jag har råd att uppdatera den, och då blir det kontant. Onödigt att köpa graffekort eller så på avbetalning, känns det som.
Möjligen skulle en bärbar dator vara najs, men vi har en redan, och den får duga tills det finns kontanter för inköp av en ny (den är inte så snabb, nämligen). Som det är nu duger den utmärkt att programmera på. Jag gjorde Dark Confusion på den. Så det är nog inte så prioriterat att skaffa just en bärbar heller… Vi får se vad som verkar fattas!