…suger. Det är tråååkigt att vara där, och igår gnällde jag högljutt över att jag ska jobba en hel vecka förmiddag (06:00-14:06) en av veckorna nästa månad. Jenny hörde ju såklart och undrade vad som stod på med mig och Marjam, som tyckte det var lika hemskt. När hon fick höra det så tyckte hon “Jaha, här har vi två stycken som inte vill ha 100%.”. Nej, inte med de arbetsuppgifterna! Stå vid en maskin som låter högt hela dagen (när man har öronproppar jobbar man sämre, så jag vill inte ha det) och utföra enformigt arbete. I åtta timmar med en halvtimmes obetald lunch VARJE dag? Nätack. Då lever jag hellre på pasta och nudlar. Inte finns det någon chans att man kommer någonstans där heller, för om man ska göra det, då måste man vara “engagerad i sitt arbete”, och eftersom jag är av den intelligenta sorten klarar jag inte att vara det så länge arbetsuppgifterna är så tråkiga. Sen tillkommer dessutom att jag tycker reklam är ett otyg, och att jag inte bryr mig vem som får det i brevlådan. Bläää…

Och henka, nästa gång du sitter på jobbet och bloggar om hur tråkigt du har det, tänk på att jag inte ens får tala i telefon på jobbet, än mindre komma i kontakt med en dator.

Flattr this!