…suger. Det är tråååkigt att vara där, och igår gnällde jag högljutt över att jag ska jobba en hel vecka förmiddag (06:00-14:06) en av veckorna nästa månad. Jenny hörde ju såklart och undrade vad som stod på med mig och Marjam, som tyckte det var lika hemskt. När hon fick höra det så tyckte hon “Jaha, här har vi två stycken som inte vill ha 100%.”. Nej, inte med de arbetsuppgifterna! Stå vid en maskin som låter högt hela dagen (när man har öronproppar jobbar man sämre, så jag vill inte ha det) och utföra enformigt arbete. I åtta timmar med en halvtimmes obetald lunch VARJE dag? Nätack. Då lever jag hellre på pasta och nudlar. Inte finns det någon chans att man kommer någonstans där heller, för om man ska göra det, då måste man vara “engagerad i sitt arbete”, och eftersom jag är av den intelligenta sorten klarar jag inte att vara det så länge arbetsuppgifterna är så tråkiga. Sen tillkommer dessutom att jag tycker reklam är ett otyg, och att jag inte bryr mig vem som får det i brevlådan. Bläää…
Och henka, nästa gång du sitter på jobbet och bloggar om hur tråkigt du har det, tänk på att jag inte ens får tala i telefon på jobbet, än mindre komma i kontakt med en dator.
Va! Jag hade faktiskt ett sånt jobb, typ kapade MDF skivor mellan 06.00 och 16.00 varje dag. Ingen dator så långt ögat nådde o telefon gick inte heller. Den enda trösten jag hade var hörelkåpor med radio (som gjorde ont iom dom klämde på mina glasögonbågar).
o en arbetsledare som inte vill annat än att jag ska ramla in i hyveln och dö.
Telefon funka iofs, men det levde om så mycke att det inte var realistiskt att ha den med sig. sen dammade det mycke också o det gillar inte telefoner.
JAG ÄR BÄTTRE ÄN DIG (och jag har huvudverk)
Vi får inte lyssna på någon form av freestyle på mitt jobb, då det anses störa så att man eventuellt kanske inte hör varningssignalen från maskinen. Ha! Jag har det hemskast. Dessutom har jag en känsla av att jag inte ens är uppskattad där…