Allt som hänt denna vecka

Söndag

Vi kan lika gärna börja med söndagen, för det händer grejer då med.

Linda skjutsade över och hjälpte mig sätta ihop en barnsäng! Nu har jag en spjälsäng i sovrummet och dockan Nanna visar var barnet ska ligga sen. Jag fick även en bärsele och en såndär bra stol som man sätter barnet i så att det kan sitta och guppa och jollra och må bra medan mamma kanske tittar på tv eller virkar små tofflor till barnet eller varför inte lagar mat eller duschar? Sånt där som jag har hört att man inte har tid med när man har barn… Fast jag förstår inte hur det inte kan finnas tid, för barnet måste väl sova någon gång, och då kan man väl passa på? Eller?

Måndag

Föräldrautbildning. Han kunde inte vara med, för jag började inte tjata om det i tid, så det blev för svårt att komma från jobbet. Men han skulle komma på den sista träffen, som är nästa jag kan på. Jag började nästan gråta för att jag tyckte han var så gullig som försökte.

Så jag gick dit ensam, men ändå inte. Han hade ju försökt komma med, så jag var inte ensam om det. Inte egentligen.

Han försökte luncha med mig också, men jag hade kastat i mig en matlåda för att hinna, så det gick inte. Men det var gulligt av honom.

Det handlade om att man inte ska röka och dricka och hur man ska ha samspel med barnet och sin partner. Det var lite jobbigt, för det var diskussionsfrågor om hur relationen påverkats av graviditeten. Jag tyckte det var bra frågor att fundera över, men jag tyckte inte någon hade med mina svar att göra. Så jag svarade inte så noga.

De andra hade åsikter om förväntingar, en pappa var söt och sa att han hoppades att mamman skulle ha förståelse för att han gjorde så gott han kunde, för hon skulle veta mycket bättre än honom. Barnmorskan sa att det är vanligt att det blir så, för mamman är hemma till en början pga amning och så, och sen när pappan ska vara hemma så kan han inte barnet lika bra, för han har ju varit på jobbet. Och då ska mamman komma ihåg att han kommer lära sig lika bra som hon, bara att han ligger lite efter, och pappan ska komma ihåg att mamman inte menar något illa om hon säger åt honom att hon kan fixa eftersom hon vet vad som behöver göras.

Oj, svårt, tänkte jag. Men jag brukar väl kunna vara pedagogisk? Kanske. Jag hoppas det.

Det handlade om föräldrapenning också och om alla miljoner regler Försäkringskassan har hittat på. Jag blev förvirrad, och inte blev det bättre av att den allmänna informationen man fick var att ingen egentligen förstod hur saker skulle göras. Eller ja, det kändes ju lite bra att inte vara ensam om att inte förstå det hela.

På kvällen ringde han och undrade hur det hade gått på träffen. Så jag berättade så gott jag kunde. Jag var ju galet trött också, för jag hade suttit uppe och försökt lösa javascript-problem på nya versionen av hemsidan för Vidde Webb (japp, det kommer snart! Hoppas jag.), så jag kanske inte mindes allt. Så vi började prata om föräldraledighet, och jag frågade hur han ville ha det. Jag tänkte ju mest på om han ville dela dagarna med mig, eller hur han ville att vi skulle göra.

Han svarade att han inte ville flytta ut till de ytterområden där jag tittat på lägenheter. Det var ju inte vad jag hade frågat riktigt, men det visade sig att han hade tittat på lägenheter, och mailade mig länkar på lägenheter han sa att vi hade råd med, men som jag inte trodde i min vildaste fantasi att vi hade råd med. Jag blev lite paff. Jag hade ju levt i tron att han inte ville alls. Visst, vi har börjat umgås igen, men det betyder ju inte att man kan dra sådana slutsatser, trodde jag.

Vi kom fram till att vi behövde planera ledighet snart, eftersom hans hr-person (eller hur det nu var) på hans jobb ville ha in hans planering denna vecka. Och jag insåg plötsligt att när jag kommer hem från Jokkmokk, dit jag åker på fredag, kommer det vara mindre än 2 månader kvar, och jag behöver minsann också ge besked på jobbet! Så jag sa att jag kunde komma över så att vi kunde planera.

Sedan lade vi på, och så började min hjärna arbeta för högtryck. Flytta ihop? Tillsammans? Vad betyder det? Vill jag det? Läskigt! Men det är ju inte så att jag inte vill! Va? Praktiskt förstås, och antagligen ekonomiskt. Men… oj!

Han skickade mail om att det var visning på onsdag kl 14.

Jag var tvungen att ringa alla möjliga för att höra vad de sa, så det blev sent… igen.

Tisdag

Tröttare än på måndagen, men jag klarade av jobbet på något sätt. Fast jag försov mig och vaknade fem i åtta. Jag som hade tänkt vara i tid… Hem till honom efter jobbet för planering. Han var inte klar på jobbet när jag slutade 17:45 (eftersom min ”sovmorgon” innebar flex åt det hållet). Han hade massor att göra och en deadline dagen efter. Som alla söta datanördar kunde han inte släppa det riktigt, så han for in på jobb på laptopen ideligen. Jag förstod honom. Jag vet hur det är när koden inte är klar och hjärnan kommer på lösningar hela tiden. Klart man vill skriva in dem på en gång. Speciellt om man inte är säker på att man kommer hinna klart i tid.

Vi lyckades reda ut lite grejer om föräldrapenning i alla fall, och andra grejer tänker jag att det kan vi ta vartefter. Jag frågade runt på både G+ och mammagruppen på facebook om det, för jag insåg att jag inte ens visste hur gammal man ska tycka att barnet skulle vara innan man försöker krångla in det på dagis. Det visade sig att min första tanke om att vänta åtminstone ett år med det var helt korrekt. Helst ett och ett halvt.

Jag tog upp att jag blev förvånad om lägenhetspratet, och han sa att han var också lite förvånad, men hade fått en tanke, och det skadar ju inte att kolla… Nej, det gör det ju inte. 🙂

Onsdag

Piggare idag, och på jobbet knasigt tidigt. Det var bra. Jag hann fixa fina ikoner till mitt script, som fungerar nu, innan jag började jobba. Nu är det bara resten kvar, som man säger.

Visning klockan 14. Han var fortfarande vid liv, för han hade hunnit klart i tid (duktig som han ju är) och de hade inte halshuggit honom. Hehe… vi skämtade om att de skulle göra det, och det kändes lite jobbigt att tänka på, fast det bara var på skämt…

Helt ok lägenhet i alla fall, men den var ju dyr, som sagt. Och det var en halv trapp upp till hissen. Och hissen var jätteliten. Och alla rummen såg större ut på bilderna, för de tar alltid med perspektiv-lins (eller vad det kan heta), så man veeet ju att det inte är så stort som det ser ut, men sedan blir man ändå förvånad. Inget badkar. Och jag som badar någon gång om året! Eh, det gör nog inget. Men den var dyr, som sagt. Han hade ju visat mig hur det hade räknats ut att vi skulle ha råd, men sådär stora summor skrämmer mig. Och jag kommer få ganska lite att röra mig med om jag bara tar 5 dagar i veckan från föräldradagarna… Jag har ingen sådan där lön som han har! Jag sitter ju och knagglar in kod som en noob och blir jättenöjd när det fungerar på hemsidan. Han bygger jättekomplicerade system som jag inte har någon aning om hur de fungerar. Vem, jag, avundsjuk? Nädå… 😛 Eller jo. Och ganska imponerad.

Väl på jobbet igen sökte föräldraledighet för 8 månader, och så sa jag att jag kan väl söka mer eller säga hur det ska bli därefter. Tony (som är ställföreträdande supportansvarig nu) sa att så kunde man visst göra. Så jag gjorde det. För det är väl runt så lång tid som jag tänker att man minst vill amma. Kanske. Det har jag också tänkt ta ställning till senare. Man vet ju inte ens om det kommer funka! Och då spelar det ju ingen roll vem som är hemma.

8 månader är fram till och med December. Så alla vet. 🙂

Sedan skulle jag skynda hem till tvättiden, men en kollega behövde prata av sig om en grej som håller på att hända på jobbet. Och jag tyckte det var viktigt att lyssna. Han är snabb på att prata av sig. Han hann mellan jobbet och bussen. Det tar inte jättelång tid att gå nu, ju. Och han hade ju rätt i det han sa. Och jag har reagerat lite på det, men mest tyckt att det är utom min kontroll och dessutom inte mitt problem, så jag har inte orkat bry mig. Jag vet inte om jag ska orka bry mig nu heller, förutom att lyssna och förstå, då. För det kan jag ju inte låta bli.

Väl hemma i mitt hus kunde jag konstatera att tvättiden inte var blockerad av grannar som upptäckt att jag inte var hemma än! Det var inte alls säkert att det skulle gå, så jag blev glad. Så nu har jag tvätt på tork här. Och rena underbyxor att ta med mig på resan. Det höll på att gå lite illa med det, så det var ju tur att det löste sig!

Nu har jag suttit här och skrivit ner allting, för jag behövde det. Det känns som att det gått två veckor sedan måndag, och idag blev det vecka 30 i graviditeten. Min hjärna hinner inte alls med, så skriva ner allt blev nödvändigt. Jag kanske kan läsa det här en annan dag och förstå det. Just nu vill jag bara sova, så det ska jag göra. Har färdig matlåda i kylen på jobbet, så jag behöver inte göra det iaf.

Godnatt på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *