Vimmelkantig

Vad är det symptom på? Min kropp beter sig som att jag druckit. Jag fumlar och tappar saker. Tar korta steg som om golvet är en uppförsbacke jag inte är beredd på. Och plötsligt är det superansträngande att skriva en kommentar på en blogg…

Idag jobbade jag 5 timmar åt jobbet och två åt mig med en timmes lunch emellan. Pratade med Jonas och promenerade för att få syre till hjärnan, men det hjälpte inte så mycket.

Helt slut på kvällen och då hade det ju varit bra om jag sovit när jag nu inte städade. Men inte då. Glodde på Dexter och kunde inte sluta för att jag var på väg mot slutet av säsong 4. Kunde inte lämna det innan DET hände. Bättre att sörja än att oroa sig? Så är det ju inte i verkligheten… Crap. Undrar om verkligheten slutar göra ont nån gång. Det är ju som att det hände i förrgår. Fortfarande! Det är ju flera år sen…

5 reaktioner på ”Vimmelkantig”

  1. Pingback: Johanna Julén
  2. Jag råkade ut för nåt liknande en släng förra hösten – var snurrig, gick in i saker, tappade saker och glömde bort. Jag hade jobbat för mycket och sovit för lite. Kan det vara samma för dig?

    1. Efter den här veckan, absolut. Bara på mitt arbete kommer jag ha 10 övertidstimmar med den som jag kommer jobba i eftermiddag. Och 8 timmar som kompenseras senare… *räknar* 58 timmars arbete… plus luncen i onsdags när jag sprang runt och försökte få tag på Lina pga olika arbetsrelaterade saker.

      Kanske inte ska vara så överraskad över att jag är utmattad och inte har orkat städa när jag kommit hem om dagarna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *