Monthly Archives: oktober 2011

Full fart tills det tar stopp

Idag nådde jag gränsen. Igen. Jag är så himla bra på det! Full fart rakt in i kaklet varje gång. Jag vet liksom inte hur man gasar bara lite, och vad gör man när man vet att kroppen behöver sömn, men den envisas med att dansa?

Nu är jag så trött så jag orkar inte ställa mig upp och bära iväg disken…

Innan jag blev turbo mådde jag dåligt över en massa. Jag skrev ner dem på en postit och knölade ner den i en ficka. Det hjälpte. Jag kunde släppa dessa eländiga saker och koncentrera mig på att få saker gjorda. Och det gjorde jag. Nu förstår jag inte alls hur jag kunde få så mycket gjort, men jag var alldeles exalterad och gick upp halv fyra vid ett tillfälle för att det bara inte gick att sova mer.

Jag hade en bra helg trots att jag jobbade. Jag hann göra saker ändå på något vis. Sova hann jag däremot inte, och förundrades över att jag kunde vara trött men glad över saker jag lyckats med samtidigt. Igår var jag närmast euforisk.

Sedan blev det måndag och jag kände ”jag vill inte idag”.  Bara sådär. Jag hade ingen lust med möten (som nu inte blev av) om vad jag gjort under veckan och planering som inte gjorts och förarbete för seminarie med IIS som Daniel inte kunde förlika sig med att just jag skulle gå på bara för att just jag ville. Jag pallade inte. Jag har jobbat för många dagar den här månaden. 12 övertidstimmar och totalt 201 timmar. Jag har valt det själv, men det gör det inte enklare. Känns som att monstret hittade dörrhandtaget bara för att jag nämnde det häromdagen.

Så jag sa till Lina att ta hand om Stockholm, för jag visste inte hur jag skulle klara av att övertyga mig själv och ännu mindre någon annan om varför det skulle vara en bättre idé att skicka mig än henne. Hur 17 skulle jag motivera det? Klart hon ska åka, hon kan ju mer och kan svara på frågor bättre. Jag får väl försöka läsa mig till det som tas upp där nån gång när det blir tid över. Någon gång när alla på support inte är sjuka så att vi måste ta hand om sånt som normalt dras till dem.

Ungefär som när de andra i supporten hade en PHP-utbildning där det togs upp saker jag inte lärt mig än. Fast då fick jag inte lära mig för att jag redan kunde. Nu är det för att jag inte kan. Idiotiskt, jag vet, men det är ju inte en utbildning. Det handlar om att skicka någon som kan representera på ett bra sätt. Klart jag inte har lika järnkoll som Lina som varit ensam ansvarig i många månader. Jag har varit ensam ansvarig i två veckor i somras och försökt komma in i det hela under ett par veckor nu.

Sedan kände jag mig värdelös och misslyckad i största allmänhet för att jag inte ens är stark nog att tro på mig själv.

Sedan frågade någon om jag hämtat bilen än. Den jävla bilen. Verkstan vill ha 3000 kronor i självisk för att hämta den. Tjänade jag så mycket extra på att jobba på mässan? Nej, skapligt back gick jag på den om inte försäkringsbolaget räddar mig. Och de väntar på rapport från försäkringsbolaget tillhörande mannen som fan kunde ha haft ihjäl mig, om jag stått en halvmeter mer till vänster. Och han har ju ingen lust att berätta om det förstås.

Pojkvännen tyckte att jag skulle ringa till If och mannen som backat på mig. Men att ringa till Norge idag när det var nödvändigt för vissa registreringar är faktiskt allt jag och min telefonfobi klarar av. Jag har redan stora stenar i magen, och jag kan inte mer. Jag har funderat på att försöka få pappa att ringa den där mannen, för det är ju pappas bil, men han är i Thailand och det känns inte som att han kommer gå med på det, eller att det är rättvist mot honom.

Så där är ett exempel på när min trasiga hjärna hindrar mig från att fungera normalt.

Och avtalet måste jag göra något med också. Ska jag acceptera löneförhöjning på 500 kronor i år när jag tyckte 600 sög förra året? Kanske det finns någon som vill anställa en kodnörd som kan C och har snöat in sig på PHP mot MySQL. Sak samma. För att få jobb behöver man söka jobb och jag blir bara rädd när jag läser platsannonser.

Eller kanske är marknaden tillräckligt bra för att försörja sig på mitt företag. Det innebär nog en lönesänkning hur som helst.

Nu har jag ätit och sovit framför en DVD. Nu är det dags att gå och lägga sig. Och jag hatar det. Imorgon ska jag börja skriva igen och jag har INTE läst min berättelse. Skitsamma. Det får väl ostämma med sig själv då. Fan vad jag suger på livet.

Det där med sömn…

Det har varit en bra söndag med bra sällskap. Jag är på bra humör. Kanske är det för att universum inte vill att jag och pojkvännen mår dåligt samtidigt, men jag får dåligt samvete av att tänka så.

Tror istället det är för att jag faktiskt sagt stopp och ägnar min fritid åt att bygga saker som är viktiga för mig. Snart börjar november och nanowrimo. Det är också för min skull. Det är bra. Jag hoppas jag kan klämma in en musik-månad under 2012 nu när jag fått ut storybook.se någorlunda klar… Jag saknar musiken. Jag skrev i och för sig en låt för ett tag sen, men jag har ju inte haft tid att göra något med den.

Jaja, det var ju det där med sömn jag skulle skriva om.

Jag har sovit jättelite denna vecka. Jag är alldeles uppe i varv och vaknar okristligt tidigt. Vill skapa. Vill koda. Vill bygga.

Jag är på grymt bra humör och dörren som håller monstret på plats är välstängd. Jag vill inte öppna den…

Men är det inte konstigt att jag var tröttare och längtade efter sängen mer förut när jag sov sju-åtta timmar varje natt? Nu blir det bara några timmar igen, men det är jag som valt det helt själv, och då går det bra.

Natti på er!

image

Snabbstädar

Mitt i allting bestämde jag mig för att ordna upp medicinskåpet. Jag hade dammsugartillbehör där innan. Rätt dumt.

Nu har jag de viktiga pillrena på ett vettigt ställe!

image

Kaffe och prat

Sanna har nytt jobb och mitt företag har precis så mycket att göra som hinns med. Då behöver man fika och prata om allting…

Ikväll ska det byggas webbsida åt kund!

image
image

Denna vecka på Twitter

Spännande projekt

Tjuvtitt på den nya delen av den här sidan...

Jag har inte ens fått upp den nya delen av min hemsida som presenterar min verksamhet än, och redan är det stort intresse för vad jag kan hjälpa till med i olika projekt och verksamheter! Det är hur roligt som helst, även om jag ibland oroar mig för om jag ska hinna med allt. Men det ska vi inte behöva vara oroliga för, eftersom jag har lösningar för det med. Visst är det bra?

Den här veckan har jag ägnat den mesta tiden åt att bygga det bakomliggande systemet jag rapporterar tid och skapar faktura-underlag i. Det är lite för roligt att flytta runt på sådan data, och jag tror jag måste sluta väldigt snart. Jag har skickat beställningssidan för påsyn till pojkvännen och en kompis, och de gillar den.

Så då avancerade sidan till att bli skickad för påsyn till duktiga Sanna som sköter min bokföring. Hon har bra koll på avtal och annat också, så jag förväntar mig att hon ser med en annan kritisk blick på sidan. Så vi får se vad hon säger. Tekniskt kan jag meddela att det hela fungerar väldigt väl i alla fall. :)

Om nu beställningssidan klarar alla kontroller så kanske ni ser den här snart! Spännande värre, skulle man kunna säga. Det är roligt att ha ett företag, och tack vare Sanna slipper jag magknip för bokföringen. Det är underbart skönt.

Höstmörker och snart nano

Nu är det sån här höst igen. Jag gillar mörkret, det gör hemmet mysigare, och så tycker jag om att man inte syns när man är ute. Det känns lite hemligt och spännande…

Och i år påminner mörkret och höstfärgerna mig om att det snart är november! Jag hann läsa till kapitel 27 i min bok igår. Jag har glömt detaljer, och det var spännande att återupptäcka dem.

Det känns lite som att jag inte vet hur jag ska strukturera upp resten av historien, men jag hoppas att det löser sig. Eller att karaktärerna löser det åt mig. Jag behöver nog bara hålla reda på deras personlighet och världen. Hoppas jag.

Jag har lite idéer om hur problemen de ska lösa kan ha uppstått, men ingen känns tillräckligt originell. ”De grävde för långt i gruvan” känns till exempel igen från både Tolkien och King. Är det för att det är en bra idé eller för att det är uttjatat?

image
image
image
image
image
image

Bråttom till jobbet

Alla verkar ha bråttom. Det har jag också egentligen. Men den här bussen går i sin egen takt… Ganska skönt så länge jag sitter här.

image

Denna vecka på Twitter

Äntligen hästar i the Sims!

För ett tag sedan bloggade jag om den nya expansionen till the Sims 3. Med hästar, äntligen. Läs posten jag länkade till så förstår du hur gärna folk velat ha det!

Jag förhandsbokade, men försökte halvhjärtat tanka ner spelet innan det släpptes. Ni vet, sådär som jag brukar, och som tydligen skapar en massa förluster på någon budget någonstans. Ja, det där är matematik jag inte förstår. Den här gången gick det i alla fall inte att hitta det hela lika lätt som det brukar. Det damp liksom inte ner i knät på mig. Sak samma, i onsdags kväll låg det ändå och väntade på mig när jag kom hem.

Nu har jag inte hunnit spela det så mycket. Det blir ju så sent hela tiden. Men här är i alla fall en liten historia jag skapade lite snabbt på Storybook.se:

Piyas horse

Det blev en liten historia på engelska. Ja, den simmen har ett litet konstigt namn. Det var något jag fick för mig när hon föddes i spelet… =)

Om jag får ge mig på en liten snabb bedömning då såhär när jag inte spelat så mycket än…

Rörelserna. Hästarna känns verkligen som hästar! Jag blir alldeles glad bara hästen går någonstans! Sedan att den kan få för sig att backa rätt långt om det är trassligt med saker runt den, ja det ser lite märkligt ut, men inget jag stör mig jättemycket på. Min sim är inte så bra på att rida än och skumpar runt i sadeln en hel del. Gradvis blir det bättre. Jag gillar det!

Tävlingar. Det är skoj att de skapat såpass mycket av det som de gjort, även om det är trist att inte få se ordentligt. Simmen och hästen försvinner in i ridcentret, och sedan får man välja om man ska rida i stadigt tempo, ta risker eller ge allt. Samtidigt ser man en placeringslista som ekipaget förhoppningsvis klättrar på, och en ”progress bar”.

Man kan tydligen även avla på hästar och låta sin häst betäcka andras hästar. Jag har inte provat det än.

Jag har precis adopterat en liten hund från härbärget också. Återstår att se om det känns lika meningslöst som jag tyckte det var i the Sims 2 Pets. Jag tror jag dissade konceptet när det inte gick att ställa ut eller tävla med hunden eller katten. Jag kanske kommer hålla mig till hästar ändå.

Det var lite tankar. Nu ska jag vila mig inför imorrn. Massor att göra. Jag är ju ledig!

Admin-system bygges för Vidde Webb

Attans, varför är det så skoj att pula med hur databaser hanterar information?

Jag hittade ett ytterst trevligt template hos Andreas Viklund. Jag går alltid till honom och kollar först. Rena, snygga designer som inte tar fokus från det man vill presentera… Jag gillar det.

Även om det bara är jag som ska titta på just den här sidan jag bygger så tänkte jag att förhoppningsvis ska jag arbeta mycket i systemet. Då är det bra om det hela är vackert att se på så att man automatiskt blir på bra humör. Det behövs väl kanske egentligen inte, men en extra glädjeknuff sitter ju aldrig fel! Varför göra allt grått och tråkigt om man kan få gratis CSS som piggar upp stämningen?

Nu börjar ögonen gå i kors, så jag får motvilligt ta och ge mig.

Den här helgen har jag hela dagar på mig att pillra med detta. Äntligen. Jag struntar i allt annat. Det här är det jag vill mest, och det jag frustrerat mig mest över att jag inte hunnit med på sistone. Så det så.

Ny favorit?

När jag och underbaringen firade ett år var vi på sjätte tunnan och käkade och drack mjöd. Trevligt var det. En detalj var att tillbehöret till mina lamm racks var nån form av risotto på mathavre. Hur gott som helst!

Jag har tänkt på förut att jag tycker om smaken av mathavre, så nu har jag köpt hem det. Ska vara nyttigare än ris, har jag fått för mig. Vi får se hur det blir!

Jag hittade en burk fiskbullar i skåpet också. Det passar nog till. Lättlagat ska det vara!

image

Svampar och löv

Min förkylning blev tyvärr inte bättre av det, men jag, mamma och Göran hade en trevlig tur i skogen i söndags.

Det drällde av svamp också. Tur det, för enda gången jag ser dem är precis innan jag trampar på dem. De ser ju ut som löv allihop!

Nu har jag en massa svamp i frysen. Någon som har förslag på vad man bäst lagar med dem? Jag är sugen på ren, men jag har ingen…

Jag var tvungen att åka hem samma dag. Det tog mig över 3 timmar, för det var halt på spåren. Någonting om att det låg löv där. Tänk att SJ inte äger någon form av tåg med borste längst fram! Det är ju löv på spåren varje år…

Lördag hos mor

Jag och mamma har fixat blommor inför vintern, promenerat någon timme eller två och sedan ätit gott. Nu sitter vi här med vin och ska kolla på något. Kanske Macken, om vi kan hitta den…

image
image
image

NaNoWriMo 2011

Självklart ska jag vara med igen. Boken blev ju inte klar! Det är oklart om boken kommer att komma i tre delar, eller om jag dänger ut alltihop i en pdf-fil när allt är färdigt. Vi får helt enkelt se hur det går. I nuläget är det en del trådar som hänger i luften. En del behöver knytas upp, och andra kanske behöver klippas av. Det vet jag inte förrän hela berättelsen har skrivits.

Nano-sidan är uppdaterad och nysläppt, sägs det. Det innebar bland annat att min jag-är-färdig-bild här till höger försvann och har nu bytts ut mot samma bild som pryder detta inlägg. Ja, jag hittar inte så noga på sidan längre heller, men jag tror säkert att det ger sig. Mitt konto från förra året fanns kvar i alla fall.

Ska du vara med och skriva? Förra året var det otroligt motiverande att se hur andra låg till med orden och sträva efter att komma ikapp de som låg strax ovanför mig på rimligt avstånd. Jag vill gärna ha det så i år igen.

För dig som inte hört talas om detta tidigare är det alltså en anordnad tävling, men man tävlar egentligen bara mot sig själv. För att vinna behöver man skriva 50 000 ord under november månad. Vinsten är ett utkast på 50 000 ord, och för att hinna behöver man säga hej då till all självkritik och tänka att man fixar alla små och stora fel i editeringen senare. Man får skriva vad man vill, själv skriver jag en fantasy-berättelse som legat och grott i mig sedan högstadiet när jag hade en underlig dröm en natt.

Det är väldigt skönt att äntligen få ur sig den. Historien tar sina egna vägar och karaktärerna hittar på knasiga saker som jag inte räknat med. Till och med huvudhandlingen gjorde revolt för mig! Det är väldigt underhållande, om inte annat.

Mitt användarnamn är Vidde, vad är ditt?

Denna vecka på Twitter

Flattr för september

Den här månaden trillade det in €7,81. det betyder att jag kommer föra över €4,2 till tillgångar. Jag flattrar alltså fortfarande €3. Men jag tycker siffran ökar, så snart kanske vi kommer till €20, vilket ger €4 att flattra för! Vi får se hur det går. Möjligen ökar jag i december bara för att det är december…

Eftersom vissa tydligen har svårt att tro att någon tjänar pengar på Flattr kommer en liten bevis-bild här:

 Ja, jag vet att skärmdumpar lätt kan manipuleras… Nåja, det är så gott jag kan göra nu. Här kommer de saker som gav mig mest pengar för september månad, som vanligt.

Sak: Klick: Inkomst:
Sanningen som jag ser den 7 €4,97
Flattr för Augusti 2 €0,90
Webbkometer 1 €0,57
Storybook.se – testers wanted! 2 €0,40
Storybook.se 2 €0,40
Music by Vidde 2 €0,40
Oseriös 2 €0,40

Det är lite intressant att utöver min omåttligt populära blogg är inlägget där jag berättar hur mycket Flattr-pengar jag fick i augusti det mest uppskattade. Inte många pengar där, i och för sig, och bara två klick, men ändå!

Ska jag tolka det som att jag bör fortsätta med rapporterna?

Det har ändå blivit en vana att rapportera varje månad, så det kommer jag nog att göra oavsett.

Storybook.se dyker upp i listan också. Det är kul!

Men jag skulle gärna se fler klick även om jag känner att jag är väldigt tacksam för de pengar som trillar in. Ni som använder Flattr, vad stoppar er från att klicka på många knappar? Är det ett strategiskt val, eller något annat? Är det rentav något tekniskt krångel som står ivägen?

Själv kan jag känna att krångelfaktorn ökar något när jag ska flattra blogginlägg från mobilen, där jag helst läser dem. Jag får ibland gå in på datorn och efterhandsklicka. Det är inte alltid jag kommer ihåg att göra det. Hur känner ni?

Baka kaka

Jag hade väl ingen direkt plan för kvällen, mer än att jag skulle hem och maila kunder. Men plötsligt satt man i Simons bil och sen bakades det en massa och lagades en massa mat. Som det kan gå… :)

Kunderna kunde ju få mail genom min mobil, insåg jag även om jag föredrar att skriva på datorn.

På det här viset fick jag slå sönder choklad med hammare. Det är bra.

Julmust fanns i affären också, fast det inte ens är november. Undrar om man inte ska göra det till dreamhack-dricka…

image
image
image

Konflikthantering

Nedanstående blogginlägg dök upp i min Google Reader. Jag tycker det är en bra fråga att ta upp, men jag har lite åsikter om lösningen. Här är hela blogginlägget, skrivet av Elaine.

Konsten att säga ”förlåt” och vad det betyder för den som behöver höra det.

från Elaine Bergqvist av Elaine Eksvärd

Hallå bloggvänner, denna veckas retoriska tips går till er som har någon familjemedlem/kompis som helt saknar förmågan att säga förlåt. Nu är jag inne på relationstänket igen. Men en kompis gjorde slut med en annan kompis för några månader sedan och det var för att hon hade lagt locket på. Jag har insett att många har svårt att ha en relation med personer som inte har förmågan att säga ”förlåt”. De som vägrar säga att de gjort fel och ger en heller inte rätten att vara ledsen. Allt de behöver uppoffra för att ställa allt till rätta är sin stolthet, men istället väljer de att lägga locket på. Känner ni igen dessa typer?

När du säger att du är sårad så säger hon att du är egoistisk, känslig, överdriven. De säger allt utom förlåt.

När du säger att du vill prata igenom det som hände så säger hon att du bara vill bråka.

När du är rak och säger ”det här var taskigt av dig” så säger hon helt sonika ”det var det inte alls.

När du förklarar varför du är ledsen så förklarar hon varför du inte kan vara det.

Den här personen vrider och vänder på saker och ting för hon tror att det är en tävling i vem som ska ha rätt, istället för att det ska bli rätt. Hon analyserar hittar argument för att hon ska ha rätt, istället för att se att du är sårad och säga att hon är ledsen för det. Sånna personer går runt med olösta konflikter eftersom de är mästare på att lägga locket på. Hur ska du hantera henne?

När allting har lugnat ner dig och du inte är i affekt längre så säg:

”Jag har märkt att varje gång jag säger att du har gjort mig ledsen så ägnar du ingen tid till att förstå varför utan istället lägger du allt krut på att bevisa mig fel”

”Jag tycker att våra konflikter blir så dåliga och jag tror inte att de behöver bli det i fortsättningen, får jag berätta hur jag ser på det?”

”När jag säger att du gjort mig ledsen så är det inte för att hitta fel utan för att hitta lösningar”.

Mitt råd är att testa olika varianter av det jag skrev här och ge inte upp helt lätt om det är en person som du tycker om. Jag hade en familjemedlem som jag tillslut sa upp kontakten med för han älskade sin stolthet mer än någon annan. Tyvärr är det så att en person som står fast vid sin stolthet står snart själv.

/Elaine, tycker alla borde träna på att be om förlåtelse och lösa konflikter istället för att behålla dem genom att lägga locket på.

Först och främst lever jag efter regeln att ingen känsla är fel. Det är vad man väljer att göra med sina känslor som spelar någon roll, och där finns inte heller rätt eller fel. Däremot finns det val som kan såra andra, och då behöver den andra berätta det så att man kan ändra på sig så gott det går, eller komma fram till en gemensam lösning för hur det ska hanteras.

Sedan så har vi ju det fantastiska Giraffspråket, som faktiskt fungerar.

Med utgångspunkt från det så skulle första meningen man skulle säga till denna person som inte kan säga förlåt vara denna;

”När jag berättar att jag känner mig ledsen, så som jag gjorde igår, på grund av saker du gjort eller sagt, då upplever jag att jag inte får förståelse, utan en tävling om vem som har mest rätt. När det händer känner jag mig överkörd och frustrerad.”

Ersätt känslorna med de rätta, så klart.

Ser ni att det nästan inte är någon skillnad? Ändå skulle åtminstone jag ta emot det med mer empati än den första meningen Elaine skrev. Orsaken är orden ”jag” och ”du”. När en person kommer till mig och pratar om vad jag har gjort och sagt som varit fel går jag lätt i försvarsställning, även när jag vet att det är vad som händer. Känslorna kommer liksom i alla fall.

När en person däremot kommer och berättar hur den kände i en specifik situation, och att den upplever att det här inte är en engångsföreteelse, då känner jag att jag istället först tycker synd om personen, och därefter börjar fundera på vad jag kan göra för att göra det bättre för denna.

Det är inte säkert att man kommer på något bra, och vanans makt är stor och så vidare. Men man hamnar i ett mycket bättre utgångsläge för vidare diskussion om man inte börjar med en attack, utan att man börjar med att öppna sig.

Bara lite tankar som jag tänkt en hel del på. Stay awesome, allihop!

Steve Jobs

Det känns konstigt att jag fortfarande inte skrivit någonting om Steve Jobs här. Jag fick höra om hans död av mannen som ringde från banken och ville boka ett möte för rådgivning för mitt företag. Lite skumt sätt att få höra det, men hey…

Jag har ju varit rätt så avståndstagande från Apples produkter rätt länge, så jag har haft lite blandade känslor. Jag kan inte bara höja till skyarna något som alltid känts rätt så inlåst för min del.

När jag gick i högstadiet eller gymnasiet brukade jag säga att MacIntosh-datorer var väldigt användarvänliga, så användarvänliga att man inte kom åt de bakomliggande delarna. Som en bil som går hur bra som helst, men man kan inte lyfta på motorhuven. Och sådana som jag vill lyfta på motorhuven. Inte på bilen då, den ska helst bara fungera, men du kanske förstår. Det är en metafor, se. ;)

Ibland kanske det blir lite för lättanvänt också?

Efter att ha funderat lite har jag dock kommit fram till att det kommit en massa trevlig utveckling på grund av att Apple banat väg. Jag sitter här med min Android-telefon, som riskerar att bli tömd på innehåll när som helst samt få ny programvara, mest för att jag kan. Eller snarare för att se om jag kan. Men iPhone kom före Android, och enda anledningen till att jag inte köpte någon var för att jag inte hade råd. När jag hade råd fanns det ett mindre låst alternativ. Vem som helst kan göra en app och lägga ut på Android market, till exempel. Om man gör en app till iPhone måste den godkännas innan den kan laddas ner av folk.

Men hade det ens funnits någon Android om inte iPhone funnits? Det känns som att alla tafs-mobiler därute är svar på en och samma produkt; iPhone.

När det gäller iPods fattar jag faktiskt inte alls vad all uppståndelse handlar om. Jag föredrar mina MP3-spelar man bara kopplar in i USB-uttaget och drar över icke-DRM-skadade filer till enheten.

Sedan av någon anledning lyckas jag aldrig hålla min dator fri från iTunes. Jag använder det inte och vill inte ha det, men jag har gett upp. Jag vet inte hur det kommer in i min dator, men någon sa att det var för att jag installerade QuickTime?

Nåja, Steve Jobs har minsann sagt och gjort en massa bra, även om jag bara gläds åt att konkurrenterna utvecklar produkter för att hinna med på marknaden. Det är minsann bra det med. Så tack för det, Steve!

Här är några bloggposter jag hittade i min Google Reader om den store mannens död.

En underlig dag…
Steve Jobs vs. Michael Jackson: Bildbevis
Sjukfrånvaro
RIP Steve Jobs
Det våras för Wall Street – en resume av New York-våren
How Steve Jobs (1955-2011) touched the life of a young geek
Steve Jobs är död

På den sista länken såg jag nedanstående citat;

When you first start off trying to solve a problem, the first solutions you come up with are very complex, and most people stop there. But if you keep going, and live with the problem and peel more layers of the onion off, you can often times arrive at some very elegant and simple solutions.

– Steve Jobs, 2006

Det är ju värsta omvända ”Keep It Simple, Stupid”! Jag ska komma ihåg det. Jag är nog bra på att skapa krångliga lösningar. Den där mannen har sagt en del smarta saker…

Hittade denna på Elaines blogg

Related Posts with Thumbnails