Anna har skrivit ett blogginlägg om att det tydligen gjorts en förfärlig massa filmer om olyckliga flator. Själv gillar jag Fucking Åmål, även om den är lite fånig. Men rolig är den i alla fall, och den slutar bra.
I alla fall så önskar jag att någon hade upplyst mig lite grann. Kom ihåg att Google inte fanns när jag växte upp. Man kunde inte bara söka på nätet. Speciellt inte innan vi fått hem en dator. Och för att hitta något på Alta Vista upplevde jag att man var tvungen att redan veta vad som stod på hemsidan. Fett ovärt.
Nu är det ju Pride också, så vilket tillfälle kan vara bättre?
Så här kommer lite upplysningar, ifall någon som håller på att växa upp kanske läser och behöver få veta.
- Det är inte så ovanligt med bisexualitet som man kan tro. I ett väldigt heteronormativt samhälle är det nog många som är bi som väljer att bara agera på känslorna de har för motsatta könet, för att inte sticka ut. Jag gjorde det. Men man måste inte välja. Man får gilla båda.
- Man måste inte älska bara en. Man måste inte ens vara kär i bara en. Kärleken för den ena blir inte mindre för att man gillar någon annan också. Som när man har flera barn ungefär. Man kan älska allihop mer och mer ju mer man älskar dem, liksom. (man kan var monogam också, men man måste som sagt inte)
- Det är inte onormalt att inte bli svartsjuk för minsta lilla. De som blir svartsjuk så fort den andre pratar med någon annan har dålig självkänsla. Jag tror alla människor kan bli svartsjuka, men en del har längre fram till den känslan. Att man inte blir svartsjuk betyder inte att man inte älskar den andra. Det betyder snarare att man litar på varandra.
- Det är heller inte onormalt att inte bry sig om ens partner hånglar eller ens har sex med någon annan, så länge orsaken till att hen gör det är något annat än att hen tänker lämna dig.
- Man kan vara flera som är tillsammans, och man kan vara tillsammans med flera personer. Så länge man pratar om hur det känns och alla är ok med det, så är det lungt.
- OvanstÃ¥ende punkt kräver att man är ärlig. Inte bara med varandra utan att man är ärlig mot sig själv. Ibland känner man känslor som är irrationella och inte borde fÃ¥ vara där enligt de logiska premisser man satt upp. Rätt sak att göra dÃ¥ är att säga, bÃ¥de till sig själv och sin(a) partner(s) att ”nu kände jag sÃ¥här, jag vet inte vad det beror pÃ¥/jag tror det beror pÃ¥ …” och dÃ¥ mÃ¥ste man som mottagare av den informationen ta det lugnt och acceptera att känslor gör lite som de vill. Det viktiga är att man kommer överens om hur man hanterar det i förhÃ¥llandet.
- Alla känslor är ok. Känner du pÃ¥ ett vis är det sÃ¥ det känns. Det är rätt att känna sÃ¥ eftersom du gör det. Om du inte förstÃ¥r en känsla kommer du antagligen grubbla över den tills den morfar sig in i nÃ¥gonting annat. När jag var runt 20 skrev jag följande pÃ¥ min hemsida: ”Jag börjar förstÃ¥ en känsla, men dÃ¥ har den redan förändrats, fast det är samma känsla fortfarande”. Känslor är inte lätt att förstÃ¥, men det är ok. Alla känslor är ok.
- Alla som säger åt dig att du känner fel, de har fel. Punkt.
Blogg: Saker jag önskar att någon hade berättat http://bit.ly/nU0sEP
Jag hÃ¥ller med fullständigt, nästan: ”De som blir svartsjuk sÃ¥ fort den andre pratar med nÃ¥gon annan har dÃ¥lig självkänsla” HÃ¥ller jag inte med till 100% utan svartsjuka kan även komma frÃ¥n att man som person tidigare blivit sviken och lurad vilket medför att man fÃ¥r den känslan väldigt fort när man är orolig över att ens partner gör nÃ¥got som den inte ”bör” i enlighet med vad som är ok i just deras relation. HÃ¥ller med att viss självkänsla kan saknas, men det är inte den enda stora faktorn som kan vara en katalysator för känslan: Svartsjuka.
Själv har jag inte råkat ut för detta, men har många år ljugit för mig själv och då indirekt ljugit för de nära mig, vilket inte är ok, och har efter mycket arbete med mig själv funnit att ärlighet måste få vara den pelare i vilket jag frodas.
Per.
Men Per, du förstår inte. Det här är inte mina åsikter, det är fakta!
Skämt Ã¥sido kan jag förstÃ¥ hur du menar, men jag tror att om man helt tror att det var den andres fel att saker gÃ¥r snett och litar pÃ¥ sin nya, dÃ¥ blir man inte svartsjuk om denne pratar med andra. Däremot fÃ¥r man lätt dÃ¥lig självkänsla när förhÃ¥llanden skiter sig…
Viddes senaste post : Skräplösning