Daily Archives: 2010-11-12

Hitta på namn, hur gör man?

Ibland liksom kommer karaktärers namn till en på något magiskt sätt. Man vet vilka bokstäver man tycker om och ens hjärna sätter ihop dem på något vis. Eller så tillhör karaktären en speciell kultur och man kan välja ett namn man tycker om (eller ogillar, om det är en otrevlig karaktär) från den. Men ibland behöver man lite snabb hjälp på traven.

Jag satt och spelade Sims 2 en gång för länge sedan (som om jag slutat), och mina simmar förökade sig i en oroväckande takt. Till slut hade jag svårt att sätta ihop bokstäver, och eftersom jag spelade alver just då (ja, det kan man göra om man har fantasi) kunde de ju inte heta Sara, Stefan eller Anders och så vidare.

Google kan som bekant hjälpa till med det mesta, och så även detta. Jag minns inte vad jag googlade på då, men till slut hittade jag ett trevligt program vid namn EBoN, the Everchanging Book of Names. Jag är typ arg för att det inte var jag som kom på det hela, men grymt imponerad. Vad som är ännu bättre är hur väl det fungerar.

Jag tar inte alltid namnen precis så som de kommer utfräsandes ur det där programmet, men det är en ruskigt bra katalysator. Och ibland är det precis det namnet som uppenbaras på skärmen man behövde. Så nu kan jag ägna mig åt händelserna i berättelsen istället för knepiga karaktärsnamn som ändå går att ändra senare.

Just i min berättelse har huvudpersonerna (ja, de bråkade så mycket om den titeln så jag är inte riktigt säker på vem boken handlar om längre, men finns det hjärterum så…) namn som jag funderade ut över lång tid. Men då och då behöver jag en ny karaktär. Med ett nytt namn. Fort.

Och för att uppdatera er om hur det går med Nanowrimo (det syns ju här till höger, men för att spara till eftervärlden) så kom jag ikapp idag utan att anstränga mig allt för mycket. Jag gillar min bok mer ju mer jag skriver. Om ingen annan vill läsa den senare så kommer jag i alla fall ha skapat något jag själv gillar, och det är nog huvudsaken.

Sharing is caring…

Olof skickade just en länk till den här bilden.

Lite söt är den allt, även om jag numera liksom uppgivet tycker att allt gått käpprätt åt helvete de senaste åren, och det är nästan inte roligt längre.

Själv uppskattar jag när kreatörer försöker anpassa sig till nutiden istället för att försöka backa in i framtiden. Hur skulle bakåt kunna leda till framåt? Makes no sence.

Oh, there is no expanse of the mind, the will cannot traverse — or physcially, the distance laid across the universe. As blessings many in the stars save one lamented curse — that Sixteenth Rygel, glory me! Must travel in reverse!

Rygel XVI (hittade citatet här)

Tänker ni lyssna på grodan eller tänker ni koka den? Va?

Kreativitet skapar mer kreativitet

Min förra post handlade om att jag inspirerades av en bild. Den trängs nu med alla bilder jag redan hade i huvudet. Men är det så trångt? Nejdå. Ju mer man stoppar in i en människas huvud, desto mer får plats. Tills man får en hjärnblödning och dör, som min farmor häromdagen. Nä, jag vet inte hur jag ska hantera det ännu. Har fullt upp med att försöka bli frisk och alla ord jag ska skriva. Antagligen hjälper de mig på något sätt.

Men för att återgå till ämnet; musik! Det går mycket bättre att skriva med musik i öronen. Eller så känns det bara så, men trevligt är det.

En titt på Last.fm talar om för mig att jag igår lyssnade på bland annat nedanstående.

C418
Paniq
Mosaik
Mig själv
Infected Mushroom

Vilken ondskefull fildelare jag är! Jag har ju flattrat i alla fall. Men jag minns inte om jag har köpt just the Gathering av Infected, som var den jag drog hem lite snabbt. För den är bra. Jag har köpt andra skivor som jag inte uppskattar lika mycket. Dum konsument. Får väl åtgärda det senare.

Nu håller jag på att dra hem mer musik av Mosaik, för jag gillade Leandi. Varför går det inte att Flattra de individuella skivorna?

Poängen är att kreativt skapande nästan alltid blir en källa till inspiration för andra. Oavsett om det ger associationer i någons huvud, styr bort tankarna från villospår eller om det bara ger den som konsumerar det skapade en känsla av ”jag kan nog bättre”. Det senare vill man naturligtvis inte tänka på medan man skapar, men i efterhand, när någon berättar att just ditt verk fick dem att sätta sig ner och göra det där de bara hade funderat på att göra innan, så lovar jag att det känns allt annat än misslyckat.

Det är därför man inte ska vara alltför rädd att dela med sig av något som inte är helt färdigt. För att det kan inspirera andra att skapa, och kanske man får hjälp med att göra det färdigt?

På skymning hittade jag en massa ”shorties”. Väldigt kul och inspirerande. Jag är inte säker på hur jag hamnade där. Kan jag skylla på Flattr, tro?

Jannes projekt (som jag länkade till ovanför) är ganska intressant. Det är alltså det första utkastet av hans bok som ligger ute. Nu är han i full färd med att skriva ett utkast till, eftersom det är Nano nu. Men tänk att lägga ut något så ofärdigt? Det skulle jag aldrig kunna göra! Jo, eller så kan jag eftersom jag skapade Berättelse.se och fortfarande inte har någon aning om vart det ska ta vägen. Kunde ju ha skrivit på den på nano, men det passade sig inte, tyckte jag.

Sen har vi ju bloggen. Vad är det för ett konstigt projekt nu då? Blir det någonsin klart? Eller är det bara ett oändligt antal utkastade idéer som försöker få fotfäste i cyberrymden? Några av dem kanske lyckas. Och det här inlägget, sedan! Maken till ofärdigt svammel… ja, och nu tänker jag dela med mig!

Related Posts with Thumbnails