Riksdagslistorna

Jag kom just hem från Parley, där vi flitigt diskuterat en massa brännheta ämnen inom partiet.

En fråga rörde sättet riksdagslistorna kommer tas fram. Christoffer Willenfort har raporterat kort om debatten här, där det nämns att kompetenta kvinnor i partiet inte vill ställa upp för att de inte vill bli förknippade med kvotering.

En av dem är Ellen, som jag gillar väldigt mycket.

Jag vill också helst ha en lista utifrån kompetens hellre än kön. För jag vill att folk ser mig och vad jag gör och inte vad jag har mellan benen.

Kvoteringen tror jag dessvärre är nödvändig som säkerhetsåtgärd. Jag tror att vi kan få medlemmarna att rösta på både kvinnor och män så att det blir en någorlunda fördelning utan kvotering.

MEN vi kan inte garantera hur listan ser ut i förväg, och skulle det bli en alldeles för liten del av ena könet så tror jag vi kan få problem med media som fokuserar på det.

Efter en hel del diskussioner på Parley känner jag att möjligen gör algoritmen inte justeringen på ett bra sätt. Och för en snyggare lista skulle det vara bra med en valberedning.

Problemet är ju att enda sättet jag kan se att faktiskt låta medlemmarna bestämma vilka som står på listorna är att vi röstar elektroniskt om det. Allt annat kommer kosta mer pengar än vi har (vi snackar storleksordningen halv miljon), och det blir inte värt det.

Det andra alternativet är att en valberedning tar fram en eller flera förslag till listor som vi sedan kan rösta om (elektroniskt). Röstning av typen Ja/Nej eller ”Vilket förslag av de här ska vi använda”.

Frågan är ju då vilket som känns mest angeläget. Ska vi fokusera på att få en balanserad lista med olika typer av människor (olika kön, åldrar, yrkesroller) som människor kan identifiera sig med och förstå (man pratar ju olika språk efter de här förutsättningarna) och därmed locka väljare?

Eller ska vi välja de som redan lyckats profilera sig och är kända av medlemmarna och lita på att den som redan lyckats skaffa sig mycket uppmärksamhet kommer fortsätta vara bra på det?

Enligt nuvarande beslut blir det ju det senare, men med en spärr som gör att det inte blir för få av ena könet. Frågan är om man inte skulle kvotera in folk med annan yrkeskategori än IT också. För vi slåss ju faktiskt mot den fördomen lika mycket som att vi är ett mansdominerat parti.

En sak som absolut måste upphöra är i alla fall när människor försöker anpassa varandra efter datorsystem. Jag har på kort tid känt sådana tendenser i flera avseenden, och det är bara dumt. Kan man inte göra det man vill med systemet som finns måste systemet ändra på sig. Inte människorna.

Vi har det där med att folk från norr som gillar mig kan påverka så att jag kommer högre upp på listan som kommer finnas i östra distriktet. Här är jag lite kluven, och måste tänka mer. Men ett argument mot att förhindra det här är inte att systemet inte är byggt för det. Det är då bara att skriva om.

Sedan finns det en hel debatt om rikskandidaterna, och där är jag också kluven, men börjar nog tycka att nästan hälften av namnen på var lista är lite för många. Kanske. Måste tänka mer där också.

9 reaktioner på ”Riksdagslistorna”

  1. Pingback: Johanna Julén
  2. Du får leva med att folk röstar på dig. Den kluriga algoritmen jämför kandidaterna parvis. Jag funderar på att placera dig som tvåa på min lista efter mig själv. Då blir vi ett par.

  3. Vad gäller kvoteringen lutar jag åt ditt håll.
    Det vanligaste argumentet MOT kvotering jag hörde, var att kompetens skulle gå före kön, och det argumentet ställer jag mig tvivlande till: JAG skulle iaf inte kunna få till en lista med 22 namn på pirater som vill kandidera, OCH där jag känner att jag har ett (vagt) grepp på deras kompetensnivå. Fem, sex, kanske jag kan får till… Kanske.
    Så att kvoteringen skulle hindra 50000 medlemmar från att föra fram de 22 kompetentaste kandidaterna, ställer jag mig tveksam till.

    Den kluriga algoritmen anser jag är ett helt vansinnigt beslut att använda sig av. Tanken är säkert god, men det blir helt enkelt för många frågetecken. Kan man inte förklara något så att en majoritet av de man riktar sig till förstår vad man pratar om, kommer man inte att kunna sälja det till dem heller. Riv upp, gör om och gör rätt!
    .-= Beelzebjörn´s last blog ..Go Hartman =-.

  4. Jag tänker mest så här angående rikskandidater och att man väljs över hela landet i hela algoritmen: Om någon i ett annat distrikt gillar mig men inte de jag skulle kandidera för i Jönköping (som ju är min ort) skulle det ju vara vansinne om de ändå tvingades ha mig som kandidat mot sin vilja.

    Det är det som för mig är det absolut starkaste argumentet mot att inte ha rena distriktslistor. Resultaten kan helt enkelt bli väldigt skeva för de som ska hjälpa en in i riksdagen. Och då gör man helt klart ett sämre val.

    Själv är jag obekväm inför hela tävlingsprocessen som blir dock. Jag hade mycket hellre sett att andra föreslog en än att man ska behöva göra det själv och behöva framhäva sig. Ur den synvinkeln är jag traditionellt kvinnlig. Folk var uttryckligen tvungna att säga till mig att jag skulle kandidera för att jag skulle bestämma mig, trots att jag är ganska övertygad själv om att jag är en rätt skicklig politiker.

    Att tävla mot andra partier är liksom en del av demokratiska val. Men att tävla mot sina kompisar i partiet känns bara så jävla fel för mig. Så pass fel att jag snudd på hellre skulle vilja att någon annan än jag skrev min kandidatförklaring.
    .-= klara´s last blog ..Förädla Piratpartiet – Avslutande om teknikerkulturen =-.

  5. Björn: Jag tror också att algoritmen är alldeles förträfflig vad gäller att rättvist sätta upp de populäraste piraterna på en lista. Frågan är om det är eftersträvansvärt, och om folk är bekväma med att en dator avgör en så viktig sak.

    Klara: Om jag kände dig bättre skulle jag skriva 300 bokstäver åt dig. Har du någon annan som kan ställa upp? För det låter som en bra idé. Varför inte, liksom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *