Nu är Idun nattad. Medan jag sjöng och kramade och gungade tänkte jag på alla råd vi fått om hur ett barn “ska” nattas, och hur jag inte följt alla. Och hur ologiskt det är med vissa saker. Sedan låg jag med en bebisfot i ansiktet och tänkte att jag ska nog blogga om detta.…
För att inte hänga ut någon, och det vill jag verkligen inte när alla är så goa; “det är mycket med livet just nu”. Kroppen min hänger inte med och protesterar rätt mycket. Jag borde nog lyssna på den.
Det har varit en bra söndag med bra sällskap. Jag är på bra humör. Kanske är det för att universum inte vill att jag och pojkvännen mår dåligt samtidigt, men jag får dåligt samvete av att tänka så. Tror istället det är för att jag faktiskt sagt stopp och ägnar min fritid åt att bygga…